Enmansutredningen om försämringen av skolresultaten presenteras på måndag men redan 2 dagar innan går SKL:s expert i utredningen ut och kritiserar utredningen för att vara ovetenskaplig och enkelriktad. Ganska unikt med sådan kort stubin. Kantänka att någon känner sig trampad på tårna? Enligt ”avslöjandet” från SKL:s sida pekar utredaren entydigt ut kommunaliseringen som huvudorsak till de fallande resultaten i skolan. SKL-representanten skyller på staten som hade ansvaret för skolan före 1990. Ostridigt är väl i alla fall att SKL och kommunerna haft 23 år på sig att sköta skolan och därvid misslyckats kapitalt. SKL och kommunerna gick ju direkt ut i strid mot främst lärarna på direkten efter maktövertagandet. Här skulle lata lärare sättas på plats, lärarnas arbetstid skulle kontrolleras nästan i detalj, arbetsåret utökas mm. Kontroll var ledordet.  Lärarna har hela tiden ålagts alltfler arbetsuppgifter utan att några samtidigt tagits bort. Löneutvecklingen har på dessa 23 år inte heller hängt med. Alla lärare skulle ha samma löneläge oavsett längd och djup i sina utbildningar och oavsett stadium. Vi ser resultat av detta i ansökningarna till lärarhögskolan. Några enstaka söker idag naturvetenskapliga inriktningar eftersom lönen för lärare ligger minst 15 000 kr per månad under vad liknande utbildningar ger på privata marknaden. Språklärare med akademisk examen tjänar mindre än industriarbetare. De för resultaten viktiga rektorerna tjänar obetydligt mer än bäst betalde lärare etc.

SKL hävdar att lönehissen nedåt började redan på 1960-talet när staten hade arbetsgivaransvaret och det är helt riktigt. På 1960-talet tjänade en gymnasielektor och en riksdagsman ungefär lika mycket. Idag har riksdagsmannen dubbelt upp, ca 2 st lektorslöner.  Men denna utveckling fritar inte SKL och kommunerna från ansvar när de haft 23 år på sig. I sammanhanget en evighet!  Andra konstigheter som påverkat professionen i skolan är uppfattningen att en lärare inte behöver djupa kunskaper i de ämnen hen undervisar i. Läraren skulle vara ”coach” och eleven skulle lära sig själv. Det skulle räcka att läraren var i nivå med klassens bästa elev. Detta kunskapsförakt utnyttjades på sina håll även när skolledare tillsattes. Jag vill minnas det rabalder som uppstod när alla skolledare i Boden sades upp i samband med omorganisation och alla uppsagda skulle få söka jobb iden nya organisationen. Det lär ha slutat med att Bodens då nyanställda skolledare hade en sammanlagd akademisk poäng på  80 vill jag minnas. En halv akademisk grundexamen. Är det sådant som kallas för KLASSRESA??

Till denna nedmontering av lärarnas och skolledarnas status på arbetsmarknaden kommer de elevorättvisor som uppstår mellan olika kommuner när var och en av Sveriges 290 kommuner gör som de vill. Det blir ordning på torpet först när staten återtagit ansvaret för skolan. Alltfler politiker och riksdagspartier inser detta och en säker spådom är att detta sker inom ett mindre antal år, senast år 2020. Vid höstens val kommer dock inte frågan upp i konkreta vallöften eftersom partierna bundit sig för andra angelägna frågor, t ex jobben, statens finanser, Sveriges konkurrenskraft mm. Sedan verkar valet också komma att handla om återställare av höga skatter och bidragsberoende i storleksordningen uppåt 70 miljarder om de rödgröna ska samsas om budgeten. Och återställare brukar inte vara någon bra lösning på de problem man har. Återställare fördjupar problemen i stället. Utom i ett specifikt fall. Kommunaliseringen av skolan var en katastrof.

Staten (statsrådet Jan Björklund) har det nationella ansvaret för skolan men är bakbunden till händer och fötter när det gäller vår internationella konkurrenskraft eftersom det är kommunerna 290 st som har bestämmanderätten. Den som har ansvaret ska naturligtvis också kunna bestämma!

http://www.vk.se/1116587/manga-larare-vill-forstatliga-skolan

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sa-mycket-satsar-sveriges-kommuner-pa-skolundervisning_8978006.svd