Klimatmötet är ett fiasko för FN-systemet med dess krav på konsensus i alla beslut med 193 länder inblandade. Dessutom är ett stort antal av dessa länders ledare inte ansvariga inför det egna landets befolkning, ja inte ansvariga inför andra än sig själva och den styrande klick man tillhör. Flera av de obstruerande länderna försökte utnyttja klimatmötet för angrepp i största allmänhet på den demokratiska västvärlden. Håller man sig inte till ämnet för konferensen blir allt bara en massa kycklingkackel. USA är en stor bromskloss men det är också ett demokratiskt land där landets ledning ständigt måste förtjäna folkets stöd och kan bara opinionen vändas tvingas också landets ledning byta inställning. På bara ett år har mycket hänt i USA:s inställning till klimatfrågorna. Den andra stora bromsklossen är Kina och dess statsledning svarar bara inför en mindre klick partimaktmyglare. Där kan människorna skrika sig hesa och landets ledning behöver inte bry sig. Många av de små odemokratiska staterna lär inte bara ha vägrat samarbeta de har dessutom aktivt försökt sabotera förhandlingarna.

Det är en utopi att man ska kunna skapa ett avtalsdokument som till varje bokstav kan antas av 193 länder, i synnerhet när många av dessa länders diktatorer ser ett klimatmöte som en lämplig arena att lufta alla möjliga nojor som de lider av. Noterbart är att EU i dessa frågor uppträder enat och konstruktivt. Inför nästa möte måste reglerna för hur ett världsomfattande avtal ska kunna förverkligas omarbetas. Ska t ex ett land som Sudan kunna sätta käppar i hjulet för de andra 192 länderna? Ska Sudan och liknande stater ha samma rösttyngd som USA och Kina? Ska det krävas 100 % enighet för ett avtal? Och dessutom borde det vara dags att reformera det ofta lamslagna FN också.