De valda ombuden för folket, i fullmäktige, landsting och riksdag, har som främsta uppgifter att besluta om VAD som ska utföras och vad det får kosta samt att skaffa fram pengarna. HUR tjänsterna ska utföras beslutas av tjänstemän och andra anställda som erhållit delegation på beslutanderätten och i de flesta fall har omfattande utbildning och arbetslivserfarenhet från arbetsområdet i fråga. Till de uppgifter som kommunchefer och förvaltningschefer har hör att forma organisationen och anställa personal.

Icke förty drabbas den professionella organisationen ofta av ett mindre antal besserwissrar bland politikerna som trots egna synnerligen bristfälliga meriter och ett antal misstänkt korta anställningar tar sig friheten att lägga sig i organisationsfrågor på hög nivå och HUR arbetsuppgifter ska utföras. Det får till följd att mannen och kvinnan "på golvet" snart vet varken ut eller in om vem som är deras chef och förvirrade förvaltningschefer som  börjar fundera över vad man hamnat på för ställe. En anställd inom räddningstjänsten tillfrågades för ett antal år sedan om vem som var hans högste chef och svarade med namnet på dåvarande kommunalrådet. Så blir det om en politiker tror sig veta allt och begripa allt bättre än alla andra och dessutom lägger sig i allt som kommer i dennes väg, inklusive  lönesättning av kontorister.

Politiker har en svår uppgift uppställa mål för verksamheten och att prioritera mellan olika behov. Börjar politikern lägga sig i HUR uppgifterna ska utföras och springer runt i förvaltningen på de olika arbetsplatserna utan att avtala om detta med kommunchef och förvaltningschef blir resultatet  till slut en enda röra, en utbränd politiker och  kommunala chefer som säger upp sig och flyttar till andra kommuner.