Sverige (och Finland) upplever nu en mycket farlig tid för vårt oberoende som en fri demokratisk nation som själv bestämmer sitt öde. Den tid det omfattar är tiden från beslutet att söka medlemskap i NATO tills dess medlemskapet är ett faktum när alla medlemsländer ratificerat Sveriges ansökan och den ömsesidiga försvarsgarantin är ett faktum.

Förra gången Sverige var i fara var under andra världskriget 1939-45.Slagordet var då ”EN SVENSK TIGER”. Yttrandefriheten inskränktes av samlingsregeringen och pressen manades att vara återhållsam. Detta gällde i synnerhet nov 1939 – 1943. Därefter släpptes på tyglarna allteftersom det gick sämre för Nazityskland. Sveriges försvarskraft ökade också väsentligt ända fram till krigsslutet i maj 1945. Sociala medier var inte uppfunna 1939-45 och yttrandefriheten för vanliga människor var inget större bekymmer. Frispråkigheten hos chefredaktören på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Torgny Segerstedt, var väl det enda större bekymret för samlingsregeringen. Förra gången 1939 välkomnade det Svenska Kommunistpartiet och dess ordförande Hilding Hagberg det Sovjetiska överfallet på Finland 30 nov 1939 vilket fick till följd att många av kommunistpartiets medlemmar internerades i lägret Storsien fram till våren 1940. Den i regeringen som hade tillsynen av interneringslägren var Tage Erlander! Observera att det inte var fråga om ”koncentrationsläger” utan barackläger med god komfort och bra mat och inga taggtrådsstaket runt omkring och inga vakttorn med beväpnade vakter. Jag har själv faktiskt sett detta läger i början på 1960-talet. Interneringsläger av liknande art fanns i alla demokratiska länder under världskriget. I USA hamnade t ex många människor av japanskt ursprung i sådana läger efter Japans anfall mot Pearl Harbour. De flesta kände sig som riktiga amerikaner och skulle hellre ha hjälpt USA i kriget mot den dåvarande fasciststaten Japan men att sålla vetet från kornen kändes väl som en övermäktig uppgift för USA.

Efter förra årets ansökan att tillsammans med Finland gå med i NATO lever vi i en mycket farlig tid med ett storkrig i Europa och en Hitlerkopia till diktator i Ryssland som inte respekterar ingångna internationella avtal. Vi har hittills haft en enorm tur genom att Ukraina gjort betydligt starkare motstånd mot stormakten Ryssland än någon kunnat ana. Läget kunde ha varit betydligt värre för Sverige-Finland! Ukrainas hjältemodiga motstånd har gett oss en välkommen respit som vi borde använda till något vettigare än det gyckelspel som vi sett den senaste tiden.
Bränna ett ex av Koranen tycker jag inte faller under begreppet yttrandefrihet. Håna en hel religion genom att bränna ett ex av deras ”bibel” koranen kan väl extremhögern göra på plats i t ex Turkiet eller Afghanistan och ta konsekvenserna! Göra som tidningen Flamman att ha en ”tävling” i att håna Turkiet och Erdogan kan väl också göras på plats i Turkiet så blir det väl någon sorts ”hjältegloria” över tilltaget. I stället gömmer man sig bakom vår yttrandefrihet och äventyrar Sveriges säkerhet i en mycket farlig tid. En svensk borde ha vett att vara en svensk ”TIGER” tills vi åtnjuter NATO:s säkerhetsgarantier. Nu handlar det om subversiv verksamhet helt enligt Putlers våtaste drömmar. SKÄMS!

Med andra ord. Skulle inte Sverige ha kunnat överväga en stramare tolkning av begreppet yttrandefrihet under den korta tiden, mindre än ett år, från NATO-ansökan till medlemskap. Jag poängterar att läget för Finland-Sverige är nu lika farligt som läget var 1939 fram till åtminstone slutet på 1942. Vår tur i oturen är att Ryssland hittills fått mycket smisk av Ukraina med avsevärda förluster som följd. Den turen har vi hittills knappast förtjänat. Bränna koranen är rent ut sagt självskadebeteende av ett fredsskadat land!