Jag har tidigare skrivit om Sverige och korruptionen. Enligt oberoende institut som mäter korruptionen i världen ligger Sverige mycket bra till och de skandinaviska länderna är i topp. Vi är inte bäst bland de bästa så utmaningar finns men 7:e plats i världen är inte fy skam!

De senaste avslöjandena handlar om riksdagsmäns över-utnyttjande av riksdagens generösa regler för dubbelt boende. I några fall blir det fråga om återbetalning eftersom man gett felaktiga uppgifter. När det gäller vår folkvalda lagstiftande församling är ett enda fall ett fall för mycket. Nolltolerans ska gälla. Talmannen har nu aviserat en översyn av reglerna för bostadsförmåner vilket är nödvändigt. Riksdagsmän som är inblandade i fack och folkrörelser har ytterligare möjligheter att sko sig när dessa är förvaltare av fastigheter och lägenheter. Ja de skor inte endast sig själva utan även sina familjemedlemmar.

Den till omfattningen största korruptionen handlar dock om kommuner, regioner och landsting. Upphandlingar och tillsättande av tjänster är områden för omfattande korruption. Politiker och tjänstemän gynnar företag på bekostnad av andra. Vänskapskorruption och intressekorruption, lokaler byggs för att hyras ut till  visst företag mm. Pengar och nyttigheter som hamnar i fel fickor. Vitvaror som lastas av vid någons fritidshusbygge är autentiska exempel. Datorer och TV-apparater kan också hamna helt fel och då kan det faktiskt handla om ren stöld från sin arbetsplats. Till detta kan fogas nepotism, tjänster som tillsätts med anhöriga och partikamrater, ibland handlar det om nyuppfunna tjänster och utan vederbörlig utlysning. Kreativiteten på detta område kan vara stor, inte minst i Västerbotten! De stora tankarna kan väl också ibland tänkas i slutna föreningar av typen ”hemliga klubben” som en del politiker tycker att det är förståndigt att vara medlemmar i!

Hur kan det komma sig att korruptionen i kommuner och regioner kan upplevas som värre än tidigare. En förklaring kan vara att antalet tidningsredaktioner utanför de stora städerna minskat kraftigt. I  glesbygdskommuner är den mediala granskningen i stort sett noll. Kommunpolitiker kan besluta om galna projekt med mångmiljonförluster och komma undan med det. Kommunens välfärd får betala för tokigheterna och vid nästa val är allt glömt. Vi skulle behöva en redaktion av typen ”Uppdrag granskning” i varenda kommun. Tänk om någon mångmiljardär skulle få för sig att bli odödlig genom att skapa en stiftelse som anställer granskande journalister ute i Sveriges kommuner. Oavsättningsbara som ledamöterna i Svenska Akademin. Detta för att göra dessa journalister oåtkomliga för maktens hämnare.

Men trots bristerna är Sverige bland världens minst korrupta länder men det kan och måste bli bättre. Dagens fråga kan väl vara, hur ser det då ut i Ryssland som ligger i den sämsta kvartilen av världens länder?