Rapporterna om ett större antal överfall på kvinnor på Lidingö i Stockholm för tankarna till terrorn som Hagamannen utövade i Umeå under 10 års tid. Hagamannen fanns inte i polisens register och hade tydligen ej heller sökt psykhjälp vilket försvårade spaningarna. I de flesta fall av grovt våld mot kvinnor har dock gärningsmannen tidigare varit i kontakt med psykiatrin eller är dömda för våldsbrott. Det borde kunna utvecklas metoder att diagnosticera de farliga männens farlighet. Åtminstone är det då en förhoppning. (Hagamannen ska tydligen snart släppas lös i frihet och det kan väl knappast bidra till trygghet för kvinnorna i Umeå).