Etikett: marknadsekonomi

Östeuropa och EU

Av , , Bli först att kommentera 5

Östeuropa var förslavade av kommunismen och och ockuperade av Sovjetunionen 1945 – 1990. Det var slutna samhällen bakom den s k järnridån, ett begrepp som Winston Churchill myntade. Det kalla kriget som pågick under samma tid var en tävling mellan gott och ont, en tävling mellan öppna demokratier och slutna diktaturer, en tävling mellan marknadsekonomi och planekonomi. Kommunismen kunde inte tillgodose människornas behov av konsumtionsvaror och kapitalvaror, ej heller normala mänskliga behov av frihet i allmänhet och frihet från skräck och rädsla. Under hela kommunismens era var angiveri det normala i byar och städer vilket öppningen av STASI:s arkiv visade.

Satsningen i Sovjetunionen på att skapa kapacitet att utplåna hela västvärlden knäckte ekonomin under 1980-talet och det var en bankrutt stat som kollapsade 1991. Kommunismen som politiskt och ekonomiskt system visade sig nu passa bäst på historiens sophög. Många har ansett detta hela tiden!  Efter att ha förstört människornas sinnen under 45 år visade det sig svårt att få Östeuropas länder inklusive Ryssland att hux flux bli fungerande marknadsekonomier med äganderätt och demokrati. Det torde ta ytterligare årtionden innan t ex det tidigare Östtyskland kommer ifatt Västtyskland i funktion och levnadsstandard. Tyskland är på sitt sätt ett underverk med fungerande demokrati och frånvaro av kungar och kungahus. Tyskland är dessutom nu Europas klart mäktigaste stat både sett till antal invånare, 80 milj, och sett till BNP.

Tyvärr så är inte kommunismens skadeverkningar slut med ovan relaterade omständigheter.  Ungern, Tjeckien, Polen och andra f d öststater har blivit alltmer främlingsfientliga. Här finns en gammal historia av antisemitism och nu poppar rasismen upp i samband med flyktingkrisen. Mycket värre än i länder som Tyskland och Sverige. Dessutom förekommer längtan efter ”starka män” som monterar ned pressfrihet och ger sig på rättsstatens principer med åtskillnad mellan lagstiftande makt och dömande makt. Exempel på det är att regeringar ges rätt att tillsätta och avsätta mediachefer och att regeringar lägger sig i utnämning av domare och domstolarnas domslut.

Övertydligast i denna utveckling är Ryssland som går i riktning mot ren despoti. Det fanns en fläkt av hopp om demokrati i Ryssland på 1990-talet men nu nedmonteras demokratin på alla områden och statyer av Stalin får vara kvar och dessutom har rehabiliteringen av denna historiens värsta folkmördare och förbrytare tagit fart. Allt i intim samverkan med den ortodoxa kyrkan och dess prelater. Rysslands führer Putin hotar också demokratierna i världen med kärnvapen vilket hittills bara monarken och dårfinken i ärftliga monarkin Nordkorea Kim Jung Un sysslat med. Vilka såta bröder!! De utför också enorma kraftprestationer, rider på björnar, gör 8 mål under en ishockeymatch, simmar bland krokodiler etc etc.

Av detta drar jag slutsatserna att demokrati är en investering som tar lång tid att få att fungera och att det efter en lång tid med diktatur tar årtionden innan man kan vänta sig en fullt ut fungerande demokrati med Västtyskland som ett lysande undantag. I länder som varit kommunistdiktaturer och omgärdade av järnridå är människorna helt ovana vid människor med annat utseende, annan kultur och annan religion. Antagligen tar det årtionden innan främlingsfientligheten antar ”normala” proportioner.

Kommunismen är onekligen en dyr erfarenhet för mänskligheten.

http://www.expressen.se/kultur/karin-olsson/karin-olsson-den-rasistiska-jarnridan/

Att leva med rik granne

Av , , 5 kommentarer 6

 Det är kanske inte alltid stenkul att ha en rik granne. Norges BNP är ca 350 000 SEK per invånare. Sveriges är ca 263 000 SEK per invånare. Trots det har vi i Sverige ingen statschef som springer omkring och stoltserar med pistol i näven eller hotar att bomba Oslo tillbaka till stenåldern. Skillnaden i levnadsstandard är kanske inte större än att vi kan leva med den så länge inte Sveriges folk lider av undernäring och svälter ihjäl. Vi bär vår underlägsenhet med högburet huvud.

Nordkorea gränsar till ett broderfolk Sydkorea. Före år 1950 hade Nord- och Sydkorea samma levnadsstandard och utgjorde ett rike. Sedan delades Korea efter Koreakriget i en nordlig och sydlig del. Sydkorea blev en demokrati med marknadsekonomi och Nordkorea blev en kommunistisk diktatur med Karl Marx och Lenin som husgudar. I Sydkorea bestämmer sedan 1951 folket och i Nordkorea bestämmer kommunistpartiets ledning. I Sydkorea satsar det valda parlamentet på välstånd åt folket och i Nordkorea satsar kommunistpartiets ledning på skjutvapen, stridsvagnar, artilleri, raketer, atombomber och en Stasiliknande kontrollapparat som kontrollerar människorna ända in i sängkammaren. Stora Gulagliknande läger härbärgerar minst ½ miljon politiska fångar som har mycket kort medellivslängd. De dör av undernäring och omänsklig behandling. 

Nordkorea har en BNP per invånare som förmodligen högt räknat är 9 000 SEK per invånare. Sydkoreas BNP per invånare är 206 000 SEK. Här sitter alltså en Nordkoreansk ledning i ett utblottat land och tittar på sin rika granne i söder där mat finns i överflöd i affärerna och folk har moderna bilar och moderna bostäder. I det egna landet finns förutom stridsvagnar, raketer och atombomber bara armod, hunger och nöd. Om denna skillnad vet Nordkoreanen precis ingenting. Total kontroll hindrar effektivt information att nå den enskilde Nordkoreanen.

Vad göra? Varför inte anfalla och erövra grannlandet och ta för sig av alla gåvorna? Enligt klassisk ekonomi signerat Joakim von Anka  och kommunismen är rikedomen en bestämd mängd som man kan skyffla omkring med en lastmaskin och fördela "rättvist". Eller resonera som de religiösa sekterna i USA och som naziledningen i Tyskland gjorde. Folket är inte värt sin ledare (Adolf Hitler och Kim Jong-Un) och förtjänar bara att gå under i eld, rök och damm. Ett kollektivt självmord iscensatt av "den store ledaren". Ett  anfall på Sydkorea skulle innebära precis just detta. Den kommunistiska staten Nordkorea skulle upphöra att existera.

5 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Vinster i vården

Av , , 14 kommentarer 4

Så har vi denna diskussion igen att vinster är fula grejer som borde förbjudas. Denna gång är det LO som kommit med ett förslag om samhällsbolag med bestämmelsen att vinsten bara får uppgå till 2-3 %. Jag begriper inte diskussionen men anar Karl Marx och Lenin bakom tankegången.

Privata aktörer inom vård-omsorg får för det mesta goda vitsord med de undantag som valsat runt i media på senare tid. Dels bristande kvalitet, dels vinstöverföringar till bolag utomlands för att undgå skatt i Sverige. Dessa missförhållanden går att åtgärda genom proffsigare upphandling och proffsigare uppföljning och kontroll. Det senare är landstingens-kommunernas ansvar och det har i aktuella fall skötts sämre än amatörmässigt. Massiv utbildning av politiker och tjänstemän behövs! En viss Jan Emanuel (s) har kunnat göra sig till kvartsmiljardär på ett fåtal år genom att utnyttja bristerna i systemet.

Går våra skattepengar till vinster som hamnar i skumma individers fickor? Låt oss slå fast att stat, kommuner och landsting köper allehanda nyttigheter på marknaden av privata företag, blöjor, bilar, snöröjning, fastighetsskötsel, livsmedel, byggnader, målning, golvläggning, datorer, dataservice, dataprogram, skyddskläder, tvätt, lokalvård etc etc etc.  Om dessa anlitade företag är duktiga på sin sak och erbjuder prisvärda bra produkter och tjänster är det mycket sannolikt att företagen också har bra vinst d v s bra avkastning på ägarnas satsade kapital. Det är så marknadsekonomi fungerar och har gett oss en överlägsen levnadsstandard jämfört med t ex Cuba och Nordkorea. Gamla Östblocket inte att förglömma.  Med andra ord är det ofantliga summor av våra skattepengar som i slutändan blir vinster och avkastning på satsat kapital i privata företag. Ska vi av solidaritet med Marx och Lenin  köpa usla tjänster och produkter av företag som går med förlust och därmed är konkursmässiga? Eller skapa "vinstbefriade samhällsföretag" som får monopol på att försörja stat-kommun-landsting med allt dessa behöver. Det första är korkat och det andra innebär övergång till en socialistisk-kommunistisk stat som äger produktionsmedlen och styr produktion och konsumtion genom "demokratiska" beslut. Som i gamla Sovjet med andra ord. Lyckoriket?

Jag håller med Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström att LO:s förslag är den största attacken mot företagsamheten i Sverige sedan 1970-talet. Vi i mogen ålder minns löntagarfondstokerierna, förslag om socialisering av bankerna etc i bakvattnet på rödvinsvänsterns utopier i slutet av 1960-talet. Går socialdemokraterna (och naturligtvis vänsterpartiet) på samma linje som LO är det ett stort steg mot att förlora valet 2014. Och det sörjer jag inte.

14 kommentarer
Etiketter: , , ,