För 25 år sedan rämnade det kommunistiska skräckväldet i grunden i östra delen av Europa. Symbolen för sammanbrottet har kommit att bli murens fall i Östberlin och Östtyskland. Jag minns det som igår kan många säga och helt säkert nästan alla östtyskar. Kommunistsystemet visade sig vara ett konkursbo och det tar säkert ytterligare årtionden innan östra Tyskland kommit upp i samma levnadsstandard och produktion som västra delen av Tyskland. Vi vet nu ganska bra hur angiveri och förföljelser plågade folket. Upp emot var tionde östtysk var regimens agent eller informell medarbetare d v s angivare. Så alla måste akta sin tunga noga. I varje hyreshus, på varje arbetsplats och i varje skola fanns angivare. De stackars människor som på detta sätt kom i kontakt med STASI fick uppleva hur deras karriärer stäcktes, de portades från skolor och universitet mm. Detta drabbade dessutom den egna familjen. Barn stoppades från högre studier och fick endast de sämst betalda jobben, om de nu fick något jobb vill säga. Men ingen fick offentligt kalla sig för arbetslös  för då agerade STASI:

Eländeskatalogen är lång och det finns nu åtskillig litteratur för den intresserade. I Sverige var Östtyskland synnerligen populärt hos vänstern i media och i statsförvaltningen. Skolöverstyrelsen t ex hade ett tätt samarbete med den skamlösa diktaturen. Informella medarbetare till STASI fanns högt uppe i det svenska samhällslivet och kanske det bidrog till att Sverige var det första demokratiska land som erkände Östtyskland. För den intresserade rekommenderas t ex de två böcker som professor Birgitta Almgren skrivit om STASI i Sverige. I forna Östtyskland finns åtskilliga som fortfarande är troende kommunister och som ser med nostalgi på sin tillvaro före 1989. När dessa idag säger att de egentligen trivdes ganska bra i Östtyskland liknar de mobbarhopen i en skolklass som bedyrar att ”i vår klass har vi alltid så trevligt”. Totala antalet angivare i Östtyskland torde ha uppgått till någon miljon och denna miljon mådde säkert förträffligt när de sände arbetskamrater, grannar, skolkamrater mm till STASIS förhörsrum för nattliga förhör. Den egna karriären för angivaren fick oftast en skjuts uppåt av sådana tilltag.

Nä usch och fy för sådana människoäckel. Euforin över kommunismens kollaps i  Europa och Ryssland har varat i minst 20 år, men i dessa tider stiger oron över den ryska presidentens gangsteraktiga beteende. Militära överfall och subversiv verksamhet hör numera till dagordningen. Förtäckta hot som ”vi kan ta Litauen på en vecka” rabblar Vladimir Putin upp så där i förbigående. Ryssar i gemen är säkert trevliga och gästfria människor men de har en gangsterregim i Kreml! En vidrig och aggressiv nationalist leder landet.