Ja vad i fridens namn har de gemensamt? I den svenska debatten och opinionsbildningen finns den gemensamma nämnaren att det är tabubelagt bland de politiska partierna att ha en bestämd uppfattning och  driva en en linje som innebär att Nato är bra för vår framtida säkerhet och att monarki är är en odemokratisk relikt från adels- och kungasamhällena för hundratals år sedan som bör avskaffas. Vid alla riksdagsval sedan tidernas begynnelse har frågan om demokrati eller monarki varit en icke-fråga. Inget parti vågar driva frågan om ett demokratiskt statsskick och därför lyser folkbildning och opinionsbildning med sin frånvaro. Prinsessfödslar upptar ministrars och massmedias arbetstid och utrymme samtidigt som Ryssland våldför sig på en grannstat. Putin flinar säkert i sitt Kreml!

Sverige deltar sedan årtionden i Natoövningar. Nu senast med 2 JAS-plan i en Natoövning över Baltstaterna. Om detta får vi veta när det redan sker eller redan har skett. Ingen öppen politisk diskussion, ingen folkbildning. Fortfarande får man höra om neutralitetens förträfflighet från andra världskriget och i evärderlig tid framöver. Trollformeln som hela tiden varit en lögn. Neutrala har vi varit endast i munvädret, inte i verkligheten. Detta har man vetat i Kreml ända sedan år 1940. Vilka har Sverige lyckats lura? Svar: Den egna befolkningen!

I Norge är man inte särskilt imponerad över Sveriges hållning i Natofrågan. En debattör säger rent ut att vi i Sverige lider av NATO-fobi. I frågan om monarki är dock Norge lika långt utanför all räddning som Sverige. Valen till riksdagen handlar om marginella skillnader mellan partierna om någon procent hit eller dit, om någon miljard hit eller dit. De största partierna liknar proffsboxare som alla ronderna hänger på varandra och på repen, bankandes varandras hjärnor gula och blå. Ideologier kokas ihop till inköp av luftrobotsystem och obligatoriskt gymnasium. I båda fallen småpengar.

Men att driva frågan om demokratiskt statsskick i tiden eller frågan om säkerhet genom samverkan mellan demokratiska och fria stater i Nato vågar ingen i ett riksdagsval. Ska vi kalla det ”kvartalspolitik”  där framtiden är det som för tillfället råkar vara framför näsan?