Lars Ohlys dagar som vänsterpartiets ledare anses räknade. Frågan är bara när han tvingas avgå. På ordinarie kongress 2012 eller på en extra kongress innan. Enligt många vänsterpartister är Ohlys envisa fasthållande vid kommunismen ett förhållande som skadat V i val efter val. Och inte bara det, många nya vänsterpartister som aldrig varit bekännande kommunister ogillar kommunismen djupt och grundläggande. Blir den nye partiledaren den siste kommunisten eller den senaste?

Det finns  många inom vänsterpartiet som varit bekännande och troende kommunister. Blir det en sådan som blir ny partiledare? I så fall  finns möjligheten att ingen  omorientering sker av den politik som förminskat V i val efter val.

Många vänsterpartister kan  ha gett kommunismen på båten av rent taktiska skäl men fortsätter med klockren kommunistisk retorik t ex förespråkande av planekonomiska lösningar och agitation mot vinst i privata företag, särskilt om företagen råkar leverera något till offentliga sektorn. Offentliga sektorn skulle kanske gå över till att enbart köpa Saab som tjänstebilar. Det företaget går ju med i sammanhanget klädsamt jättelika förluster.

 Och EU och vänsterpartiet kommer inte att ingå äktenskap. Här sällar sig V till ytterligheterna på höger och vänsterkanten i ett fullständigt meningslöst krigande mot en europatanke som enat ett Europa som tidigare plågats av krig och fasor som de senaste generationerna inte ens kan föreställa sig (det senare kanske är en del av problemet). Men för kommunister av gamla stammen är nog begreppet "gemensam marknad" det huvudproblem som förblir det röda skynke som förblindar tanken. Hur är det egentligen med inställningen till marknadsekonomi contra planekonomi? Vilket system är effektivast när det gäller att förse oss alla med varor och tjänster och att skapa välstånd?