Etikett: Realskolan

Gostaf Faaasa. Nazist i Storuman

Av , , Bli först att kommentera 7

På Realskolan i Storuman på 1950-talet hade vi ett märkligt lärarpar. Han var f d tysk överste som hörde till förband som följde efter anfallsstyrkorna på östfronten vid invasionen av Sovjetunionen. Han uttalade vår kung Gustav Vasa enligt rubriken, han var ju tysk. Hans hustru saknade en arm och var lärare i tyska. Hon hade förfrusit och förlorat armen vid en dödsmarsch västerut från ett koncentrationsläger i Polen i början på 1945. Hon var tuff mot ouppfostrade elever som placerades längst bak i klassrummet. Vi, just det, fick lära oss tyska bäst vi ville, vi var osynliggjorda.

Ett i högsta grad omaka par. Översten var hygglig mot oss pojkar, vad det nu berodde på. Nu hände det förstås saker våren 1956 som föranleder mig att fundera skriftligt. En elev på skolan blev med barn och det omaka paret, som inte gillade vår rektor, förmådde flickan ifråga att anklaga rektorn för att ha gjort henne med barn. Det blev förstås ett fruktansvärt liv i tidningar och radio. Sedan tvingades flickan i polisförhör erkänna att det var ett påhitt att rektorn var den skyldige. Den skyldige var en av skolans elever! Lärarna från Tyskland sades upp med omedelbar verkan och försvann utan att vi hann säga adjöss.

Översten berättade gärna att han var mera av en hygglig civil organisatör i kölvattnet efter de framrusande pansardivisionerna.  Några elever fick privatlektioner i överstens bostad och det hände då att han tog emot iförd sin gamla översteuniform. Efter vad som nu är känt om nazisternas framfart vet vi att SS-förband som följde bakom anfallsförbanden genast tog itu med att identifiera och samla ihop lägre stående människor som judar, romer m fl. Massavrättningar ägde rum bakom fronten med allehanda metoder. Män, kvinnor och barn sköts på kanten av massgravar de själva fick gräva. Avgaser från bilar och inbränning i byggnader var ett sätt att spara på ammunition och soldaternas psykiska hälsa. Jag har svårt att komma ifrån tanken att den f d översten inte var så oskyldig som han försökte inpränta i oss elever.

Hur den nästan ihjälplågade koncentrationslägerfången och nazistöversten kom att bli ett par är fortfarande svårt att begripa. Kan någon skriva en roman på detta tema?