När Mona Sahlin och Wetterstrand/Eriksson presenterade sin allians för något år sedan bävade jag inför valet 2010. Det skulle ha blivit en formidabel motståndare för den regerande borgerliga alliansen. Det dröjde emellertid inte länge förrän betonghäckarna i fackföreningsrörelsens mansdominerade förbund började mullra och kräva att Ohly (V) skulle tas med. Så blev det till slut och jag andades ut, det var spiken i kistan för Mona Sahlins möjligheter att vinna valet 2010.

I ett politiskt landskap som allt mer präglas av kamp om medelklassen är det mission impossible att vinna ett val där en person som kallat sig för kommunist, och inte ångrar det, ska ingå i regeringen. Mona Sahlin har mot den bakgrunden gjort en bra valrörelse eftersom resultatet kunde ha blivit än värre. Blir intressant att se resultatet av kriskommissionens arbete om något halvår. Finns inte det påtvingade äktenskapet med kommunisten Ohly med som ett av de avgörande skälen till valförlusten då kommer man att förlora även nästa val. Om inte Ohly och ett antal andra framträdande vänsterpartister mot förmodan dessförinnan har gjort total avbön för sitt kommunistiska förflutna. Men det lär sitta hårt inne. Zebran är ju ett randigt djur…..