Jag har fina fingerhandskar av skinn efter den mördade grisen Nöff Nöff. Ett antal skor har jag också. Ett par är efter den mördade kossan Rosa. Min moster hade en päls efter den mördade familjen Ekorre, det var ekorrarna Janne, Olle, Maja etc etc. Hur många som helst. Massmord måste det ha varit. Rena massakern. Jag har en ulltröja också efter fåret Putte som höll på att frysa ihjäl efter klippningen. Ren misshandel och som han såg ut!!

Jag har också en fin vapenrem till min älgstudsare. Remmen kommer från den mördade älgen Hälge. Jag är själv oskyldig till mordet. Eller kanske det i detta fall kan rubriceras som dråp. Det skedd ju i hastigt mod. Men min stolthet är den f d militärpälsen efter de mördade fåren Umelotta och Umekalle. De mötte sin baneman på 1930-talet strax utanför Umeå. Det var 40 år innan universitetet etablerades och vissa Umeåbor sedermera drabbades av klarsyn av himmelska mått. De talar om mord på djur.  När den finska armén klådde upp Sovjets Röda Armé 1939-40 kan man delvis tacka pälsarna efter 10 000-tals mördade tackor. Finnarna klarade kölden bra men ryssarna frös ihjäl högvis.

Ingen har ännu åtalats för alla dessa miljontals djurmord. Kanske det beror på att vår lagstiftning ännu inte reglerar mord som begås av människa mot djur. Eller mord som begås djur emellan. Men det kommer väl. Botten är säkert inte nådd när det gäller mänsklig förvirring och förnedring.