Håller just nu på att läsa boken LENINS RESA av Catherine Merridale och det är en mycket intressant bok. Den säger en del om författarinnan också. Hon studerade vid ett Sovjetiskt universitet på 1980-talet och var dessförinnan mycket intresserad av Sovjetunionen av samma skäl som många extremröda i Sverige, d v s av politiska skäl. Men det stör inte läsvärdet nämnvärt. Lenin framställs som ett finansiellt geni och det var ju också hans underhuggare Stalin i rikt mått. Lenin var av adelssläkt och av det skälet en mycket förmögen person men han hade god hjälp med finansiering från kommunistiskt håll. Stalin och hans liga fixade jättelika summor genom ett antal väpnade bankrån och en hel del av dessa pengar slussades till Lenin som bodde bra och åt gott under hela sin ”golgatavandring” i Europa.

Rika föräldrar och bankrån, jag har under mitt eget liv missat bådadera!

Lenin åkte tåg genom Sverige och hamnade vid gränsövergången i Torneå, som var Sveriges gräns mot Ryssland på den tiden. Där blev han som alla andra resenärer utsatt för mycket noggrann kroppsvisitering, helnäck m a o. En tanke slog mig. Fanns det inga tecken på Lenins syfilis? Han hade kanske en variant som gick mer på hjärnan än på själva kroppen. I alla fall blev han tydligen inte misstänkt för syfilis vid den besiktningen.

Man får också läsa om paret Lenin och deras äkta säng där de sov sött tillsammans, påstås det. Den äkta sängen är en viktig del av Leninmuseet. Inte ett ord om att Lenin höll sig med ett miniharem på två, den äkta hustrun skötte det praktiska i hemmet och den andra skötte samlivet i sängen och en del andra ansvarsområden. Sin syfilis ådrog sig Lenin genom flitigt besökande i Paris glädjekvarter trots att han hade både fru och älskarinna på plats.

Myten om Lenin som pionjär när det gäller jämställdhet odlas fortfarande, trots att fakta finns som kullkastar denna myt totalt. Dock inte i denna bok. Det blir lätt så när gudalik dyrkan av en person går överstyr i devot beundran. En annan fundering gäller begreppet ”revolution”. Det fanns i Ryssland efter tsardömets fall en ”regering” som dominerades av vad man kan kalla socialdemokrater. Dessa  överraskades en natt av en bolsjevikisk statskupp där en liten klick grep makten genom våld. Revolution låter väl bättre i röda öron än statskupp och segraren skriver som bekant historien.

Om jag får välja mellan att ha Lenin eller Stor-Erik Marklund som idolbild på min vägg väljer jag den senare alla dagar på året!