Inför pågående mandatperiod kom någon på den lysande idén att räkna upp varje års budget med 0 kronor. Sedermera har det blivit någon procent utöver 0. T ex innevarande år + 1,5 %, lika för alla verksamheter oavsett demografisk utveckling och andra förändringar. När lönerna dessutom stiger 3 % per år och behoven utvecklas olika för nämnderna är det lätt att räkna ut vad som händer. Omsorgsnämnden har varit kroniskt underfinansierad så länge jag minns med undantag för det år Gunnar Åström och Bengt-Göran Burman var kommunalråd. I år är det prognostiserade underskottet för Omsorgsnämnden 5,8 miljoner. Innan året är slut kan underskottet ligga betydligt högre.

Jag har i ett årtionde predikat att Kommunstyrelsen borde ha ett strategiskt utskott som bevakar de långsiktiga förändringarna i behoven och i god tid föreslår åtgärder som måste vidtas. Jag har talat för döva öron! När det nu är helt uppenbart för alla att Kommunstyrelsen måste rycka ut öronpropparna och vidta åtgärder är man alldeles för sent ute. Nästa budgetår börjar 1 januari 2014 och eventuella beslutade omstruktureringar får inte full effekt förrän sommaren år 2015. Större omstruktureringar inom skolan kan inte genomföras förrän höstterminen 2014 och många anställda har 1 års uppsägningstid för att ta ett exempel.

Med andra ord blir också år 2014 ett förlorat år.

Vad kan då göras? Först och främst måste pengar sparas in genom omstruktureringar av verksamheter och skolan är här ett typexempel på verksamhet som kört vidare rakt fram trots att vägen svängt. Byskolorna i Gunnarn och Slussfors måste ses över. För Slussfors del bör många i upptagningsområdet tycka att det är bättre att åka 2,5 mil till Dikanäs än att åka 7 mil till Storuman eller Tärnaby. Dags för det mellankommunala samarbete alltså som många politiker inte törs ta i fast de geografiska förhållandena är uppenbara för alla som kan läsa en karta. Eleverna i Stensele skola bör kunna flyttas till Storumans tätort och en väsentlig besparing bör vara möjlig. Egentligen ska man ju inte prata om två orter i dessa sammanhang. Stensele och Storuman är näst intill sammanbyggda! På 1990-talet beslutade fullmäktige att en skola som långsiktigt har ett elevunderlag på högst 20 elever årskurs 1-6 bör avvecklas. Sedan dess har elevernas valfrihet ökat och större fokus ligger på stöd till elever med särskilda behov. Skolans arbetssätt har förändrats och större vikt läggs vid elevsamverkan. När vi läser i tidningarna om folkstormar runt nedläggningshotade skolor är det ofta fråga om skolor med 40 elever åk 1-6 eller mer.  Med andra ord är den gamla gränsen för en bärkraftig skola, 20 elever, numera alldeles för låg.

Äldreomsorgen måste ges rimliga förutsättningar. Arbetsförhållandena för de anställda har försämrat genom införande av delade turer. Sedan tidigare finns ett otal anställningar under full tid, t ex 76 % tjänst. Var någonstans i mansdominerade yrken skulle männen finna sig i sådant?  Enligt uppgift har Storumans äldreboenden den lägsta personaltätheten bland Västerbottens inlandskommuner. Inte bara kommunens egna  brukare ställer krav. Staten ställer också krav på kvalitetshöjningar i parti och minut, ofta utan att skicka pengar till de ökade kostnaderna. Vårdtyngden på boendena ökar genom att genomsnittsåldern ökar och sjukdomar och krämpor ökar exponentiellt. Inte minst demenssjukdomarna är mycket personalkrävande. De gamla, sjuka och dementa orkar inte gå  i demonstrationståg men ska väl därför inte behandlas sämre i budgettider? Eller?

Det finns ytterligare kvarnstenar att göra sig av med. Avveckla kvarnstenen  flygplatsen i Gunnarn som kostar nästan 2 milj per år. Alldeles för många fortsätter i flygplatsfrågan med darrande stämma, ”I have a dream…” Dags att sluta drömma och se sanningen i vitögat. Vill något företag bedriva testverksamhet på flygfältet får de också ta hand om kostnaderna. Avveckla snarast ägarandelen i Storuman Energi som i budgetsammanhang döljer sig under budgetposten ”Storuman Development”. Helgelandskraft har hembudsklausul på kommunens ägarandel och säger sig nu vilja avvakta att Storuman Energi tar sig upp på egna fötter igen. Enligt vanlig logik i sådana sammanhang borde Helgelandskraft vara ivrig att köpa kommunens aktier INNAN elbolaget börjar göra stora vinster. Tror man på bolagets framtid borde det vara köpläge nu. Under alla omständigheter har kommunen borgat fast sig i Storuman Energi så att tiotals miljoner kan stå på spel. Vanvettigt att dessa svindlande affärer fått pågå och svälla ut till ohanterliga proportioner!

I Storumanområdet skulle troligen stora samordningsvinster kunna göras om äldreboendena Tranan och Sibyllagården avvecklades och ett nytt större äldreboende byggdes i Storuman i anslutning till Glesbygdsmedicinskt Centrum. Tranan är egentligen byggt som ett trygghetsboende och skulle fungera utmärkt som ett sådant utan ombyggnationer. Sibyllagården bör kunna säljas på fastighetsmarknaden.

Sedan finns det alltid små kostnader som kan bantas och tillsammans kan ge en betydande besparing.

Vi bör vara överens om att kommunal budgetering handlar om att välja och prioritera. Väljer man en kostnadskrävande skolstruktur eller äldreboendestruktur får det negativa konsekvenser på andra områden. Sämre resurser till stöd till elever med särskilda behov. Minskade valmöjligheter i skolan. Mindre resurser till omsorg om sjuka, äldre och dementa. Etc etc.

Politik är alltså svårt och inget fält där huvuduppgiften är att åka omkring och lova guld och gröna skogar till allt och alla. Den tjusiga tillvaron tog slut på 1970-talet!