När de intellektuella som var i farten 1968 inte längre vågar (nåja några finns fortfarande kvar i tanketräsket)  predika kommunismens välsignelsebringande lära har de skaffat sig nya jaktmarker. Vi har förstås också den mänskliga egenskapen att vara emot all förändring överhuvud taget. Allt skall alltid vara precis som förut. Inget nytt skall synas eller höras, åtminstone där man själv bor.

Stoppa kapitalets rörlighet, stoppa borttagandet av en livsfarlig rutten ek, stoppa Slussens ombyggnad i Stockholm, stoppa biblioteksflytten i Umeå, stoppa nedläggning av skolor med för få elever, stoppa nedläggning av butiken, stoppa nedläggning av macken, stoppa vindkraften, stoppa gruvdrift, stoppa skogsavverkningar, stoppa mellanstatliga internationella konferenser, stoppa omstrukturering av företaget, stoppa nedläggning av olönsam och obehövd flygplats. Nu måste jag hämta andan.

Ett sammandrag av ovanstående kan låta så här: "Stoppa utvecklingen, jag vill kliva av. Stoppa precis allt, nu får det vara nog!"

Någon klok man sa, den som inte vill/vågar ta nästa steg blir stående med ett ben i luften. Förr i tiden låg tryggheten i det oföränderliga. Mycket lite hände under en livslängd på 80 år. Man snavade på de stenar som föregående generationer snavat på. Personligen anser jag att tryggheten nu och i framtiden ligger i att bejaka nödvändiga förändringar. Företag som inte ständigt anpassar sig efter marknadsutvecklingen är snart ute ur marknaden och konkursar. Saab kan vara ett exempel. Även statlig och kommunal verksamhet måste ständigt omprövas och anpassas utifrån samhällsutvecklingen. Det ställer stora krav på offentliga tjänstemän och politiker. Omvärldskunskap håller på att bli en av de viktigaste kompetenserna och hur står det till på det området i glesbygdskommuner???