På annat sätt kan man inte tolka översvämningen av V-K:s kommentarbox. Snusförbudet på en arbetsplats är ju inte ett förbud mot snusning lika lite som förbud mot alkoholdrickande på en arbetsplats  är ett förbud mot alkohol. På en arbetsplats är det faktiskt arbetsgivaren som bestämmer vad som gäller. Passar  inte galoscherna får man söka en annan arbetsgivare som tillåter det man värderar högt, t ex röka, kröka, snusa eller se ut som en järnhandel i näsa, öron, läppar och var som helst. Eller spöka ut sig i någon religiös uniform.

Graderar man de beroendeframkallande drogerna är väl inte snus bland de odrägligaste för omgivningen. Snusare som emellertid inte sköter sig spottar prillor omkring sig som är en fara för barn och djur. Om inflammerade slemhinnor och tandlossning, som drabbar snusare, är i långt framskridet stadium är det inte heller någon höjdare inför arbetskamrater och kunder.

Cigarretter och snus är den ultimata produkten för samvetslösa fabrikanter. Sedan kunden i unga år är fast i beroendet behövs ingen reklamkostnad för att ha en kund på livslångt "kontrakt". Bara att casha in vinsterna. Bonusmiljonerna ramlar in för chefer och underchefer samtidigt som livet förkortas med 10-talet år för kunderna. Ännu större vinster och bonusar väntar om vår moderata handelsminister lyckas i sina marknadsföringsresor för svenska snusfabrikanter. Tänk om hela världen börjar snusa!  Vilka enorma arealer jordbruksmark kommer inte att behövas för att lyckliggöra den stora andel av mänskligheten som ännu inte snusar. Naturligtvis är det sådant som vi ska bidra med till världens svältande barn.

Den reklam som förekommer syftar oftast till att lura unga människor in i beroendet. Produktplacering och användandet av diverse ungdomsidoler hör till bilden. T o m produktprovarpartyn för ungdomar har förekommit. Den smutsigaste marknadsföringen sker dock i fattiga länder och utvecklingsländer.