Frågan är vad som upplevs farligare för människosläktet just nu. En annalkande jättemeteor om 25 år eller iranska atombomber om 2 år. Sannolikheten för att asteroiden träffar jorden lär vara 1 på 600. Sannolikheten för att vridna mullor i Iran använder atomvapen för att utpressa världssamfundet och utplåna Israel betecknar jag som mycket större än att asteroiden från rymden träffar oss.

Frågan är vad som kan och bör göras. Alternativet att låta Iran färdigställa atombomber och missiler är helt och hållet otänkbart. Sanktioner har också visat sig vara totalt verkningslösa historiskt sett. Egentligen ett spel för galleriet så att aktiemarknaden håller sig lugn och råoljepriset likaså. Men till slut kommer sanningens minut och nu närmar den sig med förfärande fart. Det påstås att det inte finns bomber som når tillräckligt djupt för att helt förstöra de nedsprängda anläggningarna. Och de går ju att bygga upp igen. Det måste alltså finnas en plan B och en plan C. Ett alternativ är att se bombning som något regelbundet återkommande tills det iranska folket gjort sig av med mullaväldet. Ett annat skulle kunna vara att komplettera sprängning med någon form av riktigt obehaglig vätska som får rinna ned och göra anläggningarna oåtkomliga för mänskliga varelser för tid och evighet. Vätskor har ju egenskapen att rinna nedåt. Ett förskräckligare alternativ vore en djupt penetrerande atombomb enligt principen att ont ska med ont förgöras. I så fall har då också tyvärr anden släppts ut ur flaskan med oöverskådliga framtida följder.

Iran är en teokrati och borde alltså teoretiskt (eller teologiskt?) sett vara ett under av människokärlek och tolerans men det teokratiska landet representerar precis raka motsatsen. Det finns allt tydligare tecken på att teologin är själva problemet för mänskligheten. Korstågstiden verkar återuppstå efter 1000 år. Med atombomber kommer 30-åriga kriget att likna gnabb i en sandlåda i jämförelse.