I min barndom åktes det skridskor! Det fanns helrör med underrede och skor integrerade, precis som det ser ut idag. Halvrör var skridskor utan skor som spändes på pjäxor. Sedan fanns det den enklaste formen bestående av en skena, kunde vara fabrikstillverkad, men oftast hemtillverkad. Man tog vad som fanns tillhands av hårt stål, t ex en uttjänt fil som sedan anbringades på någon form av underrede som kunde spännas fast på pjäxor.

I mina fattiga hemtrakter hade inget barn helrör. Jag såg också den enklaste formen av hemtillverkat. Jag och några kompisar hade halvrör som vi var glada och stolta över. På tal om att ta vad man har. I en grannby bestående av kolonat fixade man fotbollar genom att blåsa upp urinblåsor från grisar. Det fungerade!

När jag var ca 15 år kontaktades jag av en grannflicka som var ca 3 år äldre och hon ville låna mina halvrörsskridskor. Klart hon fick och hennes pjäxor passade. Jag hade själv köpt ”helrör” så jag gjorde ingen uppoffring. När hon lämnade tillbaka skridskorna var jag inte hemma utan min mamma tog emot dem. Flickan var mycket tacksam eftersom lånet hade räddat hennes friluftsdag. Sedan tyckte hon att jag var väldigt snäll och att jag såg intelligent ut!! Jag är tacksam över att mamma berättade detta för mig.

Eftersom jag har en något vanställd kropp p g a Rakitis (Engelska sjukan som jag inte blev medveten om förrän jag läste journalen från Umeå Lasarett år 2017) så betydde dessa enkla ord faktiskt en hel del för mig. Bristsjukdomen upptäcktes 1941 när jag var 11 månader gammal då jag kraschat ett knä. Under mina tonår uppfattade jag att en ynglings viktigaste egenskap var att se tjusig ut på dansgolvet och jag var ju då i förväg uträknad på grund av min kroppsliga defekt. Grannflickans ord gav mig lite behövlig livslust. Kom ihåg att några enkla berömmande ord till en tonåring kan betyda mycket mer än man anar!

En av Långsjöbys stora profiler som inte längre finns hos oss spred bevingade ord omkring sig. Han hade följande definition på ”glesbygd”. ”När katta int ha onge på tre år, då bo man i glesbygd”! För min del tror jag att då får glesbygden vara väldigt gles!