Alla människor vid sunda vätskor upprörs över häxjakten på brottsoffret i Bjästa. Sådana här saker behöver nog vissa förutsättningar för att kunna hända. T ex vuxna ansvariga personer som saknar etisk och moralisk styråra eller saknar civilkurage. Dessutom måste brister finnas i allt för många människors värdegrund. Att det finns personer som är benägna att begå brott är inget nytt men i detta fall är det som händer efter brottet som är det mest märkliga. Om jag inte missminner mig var häxjakten på 1600-talet som intensivast i socknarna i Ångermanland och i häxbålsbränningarna var kyrkan synnerligen aktiv och involverad. På den tiden avslöjades kvinnor bl a genom att någon sett eller hört att någon åkte på sin kvast till Blåkulla under kvällar och nätter.  En del socknar i Ångermanland drabbades till och med av avsevärd folkminskning på grund av de talrika häxbålen.

Det torde vara en aning långsökt att tro att det finns någon kvarvarande häxjaktskultur från 1600-talet i Bjästaområdet. Däremot tycks mindre orter ofta vara drabbade av häxjakter på misshagliga personer så på den fronten intet nytt. Det är kanske därför som mindre orter blir mindre?

Skolkamraten till brottsoffret, Amanda, som var den enda som ställde upp för för sanning, rättvisa och moral borde få ett fint nationellt pris. Fanns inte sådana människor skulle jorden snart bli en barbarisk plats att leva på. Först och främst borde hon utses till hedersmedborgare i Örnsköldsviks kommun på livstid. Örnsköldsvik och Bjästa har en rejäl uppförsbacke i opinionen och måste börja någonstans. Och brottsoffret måste slippa komma tillbaka till sin gamla unkna skola. Fullständigt solklart!