Debatten om sjukgymnasterna i Västerbotten är avslöjande. Fristående sjukgymnaster som i åratal varit till stor glädje och nytta för sina patienter (kunder) får inga remisser från landstinget utan patienterna ska tvingas till sjukgymnaster i landstingets vårdcentraler. Hela tänket liknar socialistisk planekonomi av den obsoleta sorten.

Sjukvårdsbehovet håller på att vara så varierat och komplicerat, tack vare den medicinska utvecklingen, att modellen med en planbyrå (ehuru folkvald) som uttolkar behovet och bestämmer produktionen åratal i förväg av helt naturliga orsaker krackelerar allt mer. Uppgiften är sedan länge övermäktig. Resultat blir köer och slöseri med resurser. Mixa utbud och efterfrågan exakt minst ett år i förväg är en teoretisk omöjlighet.

Fristående sjukgymnaster är exempel på ett område där marknaden styr och det medför att patienten (kunden) sätts i centrum och har makten. Resultat = nöjda patienter (kunder). Även inom sjukgymnastiken finns specialiteter som nu avses tvingas in i den planekonomiska mallen.

Landstingets bestämmelser om att vårdcentraler måste omfatta en massa specialiteter, t ex sjukgymnaster, försvårar eller omintetgör i praktiken möjligheterna att starta privata vårdcentraler. Och det är väl det som är själva grejen i det socialistiska landstinget i Västerbotten. Märkligt att miljöpartiet, som på riksplanet hyllar privat företagsamhet, ställer upp på detta.