Etikett: Vindkraft

”Oljudet” från vindkraft

Av , , 2 kommentarer 9

På sociala medier har under 20 års tid byggts upp en provkarta på alla eländen som vindkraft sägs orsaka. Eländeskatalogen har byggts upp kumulativt. Inga påståenden har försvunnit hur tokiga de än är och nya tillkommer hela tiden. Jag uppehåller mig vid begreppet oljud. När det gäller ljud finns det i lag begränsningar för ljudet utanför bostad från vindkraft, 40 decibel. Det innebär att ljudet från kyl/frys inomhus är klart högre än ljudet från vindkraft. Minimiavstånd från bostad till vindkraftverk anges idag till 1 km.

Ljudet från vägtrafik är ofta högre i bostäder, särskilt i byar och samhällen. Nya hårda bildäck väsnas också betydligt mer än förr. Det populära programmet ”Älgvandringen” i Kunskapskanalen illustrerar vad jag menar. Riksväg 90 ligger några hundra meter från älven och i programmet hör man frekvent oljudet från vägtrafiken. Oljudet överskrider med mycket stor marginal ljudet från vindkraft. Efter alla våra vägar i hela vårt land finns ett stort antal byar och samhällen. Med, hör och häpna, bostäder! Skulle vi ställa samma krav på tystnad på vägtrafikljud i bostäder som ljud från vindkraft får vi väl börja riva hundratusentals bostäder efter t ex E4, E12, och E45, eller flytta vägarna. Men vägarna måste då flyttas långt eftersom vägljudet är betydligt högre än ljudet från vindkraftverk. Och hur är det i våra större städer? Det klagas på sysslolösa ungdomar som förgyller tillvaron under nätter för sina arbetande medmänniskor med dunka-dunkamusik från monsterhögtalare.

Det är alltså inte fråga om hur högt ljudet är från vindkraft utan min uppfattning är att problemet sitter inuti huvudet. Jag tål t ex inte höra en mygga i mitt sovrum utan jag jagar denna mygga tills den är döden död! Ljudet från myggan är knappt hörbart men vill man inte bli tappad på blod av en insekt när man somnat finns bara en utväg. Totalt krig mot myggan. Vi bör alltså bruka sans och förnuft även då det gäller ljud från vindkraft! Jag kräver inte att andra ska ställa upp på mina fobier om oljud från myggor!

Vindkraftsmotståndet

Av , , 1 kommentar 3

Folkomröstningar om vindkraftsetableringar, som endast är rådgivande, blir allt vanligare i glesbygdskommuner som under en 60-årsperiod förlorat minst hälften av sin befolkning. Storumans kommun är ett exempel på den utvecklingen. Senaste årets tapp är nästan 90 invånare. Befolkningsminskningen har under lång tid främst drabbat den östra kommundelen medan Tärna-Hemavanområdet de senaste årtiondena inte minskat alls. Det innebär att östra kommundelen förlorat betydligt mer än hälften av sina invånare. En viss uppbromsning har skett de senaste åren tack vare flyktinginvandring men nu tar tydligen folkminskningen fart igen. Flyktingarna som kommit återfinns främst inom vård och omsorg som skulle fått stora problem utan detta tillskott.

I detta läge kommer planer på en vindkraftspark på uppåt 167 verk som oräknat uppbyggnadsfasen ger minst 30 heltidsjobb som vindkraftstekniker och därtill ett antal jobb för årlig väghållning, speciellt vintertid. Till detta kommer att privata skogsägare, som alltså är företagare och som ofta bor och betalar skatt inom kommunen, kommer att få flerfaldig förstärkning av årsinkomsten från sina fastigheter. Dessa inkomster beskattas inom kommunen och ökar kommunens skatteintäkter och omsätts i konsumtion och investeringar som befrämjar näringslivet i vår kommun.
Kombinationen med vätgasfabriken innebär också ett större antal arbetstillfällen som så väl behövs i den ständigt krympande östra kommundelen.

Nu har jag sett förslag på att skogsfastighetsägarna-företagarna skall råka ut för hembesök med syfte att påverka dem att säga nej till flerfaldiga inkomstförstärkningar. Det är ett synnerligen osmakligt försök att peka ut nya folkfiender. Tänk tanken att kommunens övriga företagare får besök av personer som tycker att deras verksamhet syns, låter, luktar och rör på sig och därför vill att de lägger ned verksamheten. Sovjetunionen och Gulag låter nära.

Jag tycker att kommunen bör förhandla med vindkraftsföretaget om pengar som går rakt ned i kommunkassan till skillnad från de småsummor som kommer från vattenkraften och som fördelas till investeringar i privata projekt inom föreningslivet.

Nuvarande generationer ser inte ut att veta ett dyft om uppoffringarna som gjordes på 1950-talet när vattenkraften byggdes ut. Sjöarna, älvarna och byarna som förstördes eller försvann betraktas väl som ”natur”, så har det ju alltid sett ut. Folket fördrevs från sina jordbruk, butiker och bönhus och finns nu under vatten utom en kort tid under våren. Man kan sitta i båten och säga: ”Hej, hej där nere på sjöbotten bodde vår familj och våra grannar före 1960 och där fanns byns affär och bönhus, man kan se husgrunderna vid vindstilla”. Det nuvarande gnället om något som rör på sig vid horisonten får mig att må illa när jag tänker på de uppoffringar som gjordes.

På ”nätet” finns en kumulativ eländeskatalog om vindkraft som byggts på under 20 år och som innehåller grova felaktigheter och förvanskningar som tycks leva ett evigt liv. Dessa villfarelser används som ”fakta” i debatten. Ett exempel är ”oljudet” från vindkraft. Det finns gränsvärden för bostäder och det är ljud som klart understiger ljudet från kylskåpet i köket. Oljudet från vägtrafiken är mångdubbelt större för alla som bor nära trafikerade vägar. När man tittar på älgvandringen i TV hör man ofta ett infernaliskt oväsen från trafiken hundratals meter bort. Är det omöjligt att bo 1 km från ett vindkraftverk måste vi väl i så fall riva alla byar efter E12 mellan Umeå och Riksgränsen. Eller hur? Är ljudet från vindkraft ett stort problem sitter nog problemet snarare inuti huvudet än utanför detsamma.

Det finns en gren inom organisationsteori som brukar handla om ”motstånd mot förändringar. Detta motstånd är olika hos oss människor. En del får panik av minsta lilla förändring och en del bejakar förändringar, t ex entreprenörer. Det finns metoder för att hantera detta problem inom organisationer.

Vår kommun fortsätter obönhörligt sin tillbakagång invånarmässigt. Vad har vindkraftsmotståndarna för skarpa alternativ till denna tänkta industriella satsning på vindkraft som skulle vara en injektion för vårt näringsliv? Är tystnaden, osynligheten och att inget rör på sig svaret på frågan? Är jättelika grisuppuppfödningar ett alternativ. Oljudet är ju inte särskilt besvärande och man kan sätta upp väggar så att man inte ser att något rör på sig. Hemska tanke.

Butikslokaler gapar tomma i centralorten. Folkdräneringen pågår för fullt och större delen av gymnasisterna på de teoretiska linjerna sticker efter examen. Få återvänder.

Observera att jag inte har någon berörd skogsmark så jag talar inte i egen sak!

Messaure o vindkraft

Av , , 3 kommentarer 11

Ett TV-program om vattenkraftsutbyggnaden i Messaure som sändes 2010 går i repris i dagarna i SVT. Det får mig att fundera över alarmismen i sociala medier om vindkraftsutbyggnaden i vår ständigt glesnande glesbygd. Det låter som om landskapet förstörs för evärderliga tider, oväsendet från vindkraftsverken beskrivs som outhärdligt och fula sägs dessa smäckra skapelser också vara. Det finns också en eländeskatalog på sociala medier som successivt byggs på så att den i dessa dagar nått ofantlig storlek. Det mesta är grova överdrifter och ibland rena osanningar. Hysterin har nu också nått DN:s ledarredaktion.

Den miljövänliga vattenkraften sätts inte ifråga därför att en utdöende minoritet av folket var med på tiden det hände. De flesta ser idag ett landskap beväxt med skog vid kraftstationer, dammar etc. ”Men så har det väl alltid sett ut!” Vid lågvatten tidig vår ser man vilka vattennivåskillnader som skapats men när turistsäsongen börjar är vattenmagasinen fyllda. ”Så har det väl alltid sett ut”. Vindkraftverken behöver en mindre slätgjord yta och ett betongfundament som inte påverkar landskapet mer än ett ordinärt villabygge. Till detta kommer vägar som skogsägarna ser som en tillgång vid framtida skogsavverkningar och skogsvård. Tas verken bort i en framtid kommer snart ingen se att de överhuvudtaget funnits!

Messauremagasinet dränkte byar och befolkningen tvingades bort. Liknande scener utspelade sig överallt där vattenkraften byggdes ut. Vid utbyggnaden av Umeälvens övre lopp dränktes t ex byn Rönnbäck med butik, bönhus och skola och befolkningen tvingades bort. Jag har själv lagt ut nät i sjön därstädes och några meter under båten kunde jag se husgrunder av bostadshus och ladugårdar där jag några år tidigare vandrat, träffat folk, arbetat och handlat i butiken. Fram till 1989 bestämdes värdet på jord- och skogsbruksfastigheter av Lantbruksnämnden i varje län och dessutom vem som godkändes som köpare. Marknaden var satt ur spel och de fastigheter som löstes in av Vattenfall betalades inte ens i närheten av dagens priser men den engångssumma som erhölls räckte till köp av likvärdig jord- och skogsbruksfastighet. En del köpte istället ett ofantligt dollargrin som hette Ford Edsel. Efter 10 år ägde man en gammal rostig bil som knappt någon ville köpa. Det var då dags att dra söderut till industrijobb.

Vi som växte upp under denna epok såg följderna av en total omskapelse av naturen. För senare generationer är väl denna omskapelse detsamma som ”naturen”.

TV-programmet Messaure är ett viktigt historiskt dokument om vårt behov av el och vilka uppoffringar som måste göras. Allting har ett pris! Programmet borde vara ett utmärkt inslag i alla diskussioner om olika sätt att producera el.

Dessa folkomröstningar

Av , , 2 kommentarer 5

Den senaste i raden är Västerås folkomröstning om Västerås Flygplats ska fortsätta belasta kommunbudgeten. 37,7 % av de röstberättigade röstade och 78,2 röstade mot att lägga ned flygplatsen. M a o 29,5 % av alla röstberättigade röstade mot att lägga ned flygplatsen. Frågan är då om minoritetens diktatur ska råda. Det ingick inte i folkomröstningen vilka kommunala verksamheter som skulle bantas för att få fortsätta att flyga. Partierna som ville ha folkomröstning är M, KD, SD och C. M vill ju inte minska förbränningen av fossila bränslen så det är förståeligt. På samma sida finns KD och de har ju också sina kommunikationer uppåt att bevaka. SD? Ja varför? Centerpartiet missar inte något tillfälle att ösa pengar över olönsamma flygplatser så deras ställningstagande är väntat. Sverige ligger i världstopp när det gäller nedmonteringen av äldreomsorgen och i viss särklass när det gäller delade turer för de anställda. Var i kommunbudgeten ska pengarna tas till dessa partiers skimrande flygäventyr? Ännu mer delade turer inom omsorgen? Kommunfullmäktige i Västerås bör lämna folkomröstningsresultatet till handlingarna utan åtgärd.

En annan onödig folkomröstning handlade om övergång till högertrafik år 1955. 82,9 % var emot övergång till högertrafik. Detta är ett paradexempel på galenskapen med folkomröstningar. År 1967 beslutade Riksdagen ändå att införa högertrafik trots folkomröstningsresultatet. Vilka lider av högertrafiksbeslutet i Sverige idag?

Andra folkomröstningar kan också sättas ifråga t ex folkomröstningar om vindkraft i kommunerna. Riksdagen har utsett glesbygd som lämpliga områden för vindkraft och kommunernas beslutande organ är nästan undantagslöst positiva till vindkraft. Vindkraft innebär viktiga pengar i kommunalskatt. I glesbygd återstår en folkspillra jämfört med tiden omkring 1950, Den vanligaste ”arbetsgivaren” är numera Pensionsverket och Försäkringskassan och behovet av inkomstbringande sysselsättning är akut. Vindkraften ger arbetstillfällen för vindkraftstekniker och väghållare, en vindkraftstekniker per 5-6 verk och arrendepengar till markägarna och stora summor till det lokala föreningslivet. Det kan inte vara livets mening i glesbygd att sitta och titta på obefintligheten av näringsliv och sitta och lyssna på tystnaden efter att nästan alla jordbruk lagts ned.

Folkomröstningar är förstås något som hägrar när politikerna inte vågar vara politiker!

Moderater mot vindkraft

Av , , 2 kommentarer 7

Lyssnade på riksdagsdebatten idag och häpnade över att moderaterna hittat en ny populistisk möjlighet att vinna röster. Det har varit tyst ett tag om det fruktansvärda bensinpriset men nu har man hittat nya möjligheter, den hemska vindkraften. Kanske vindkraftens prisutveckling hotar drömmen om nya kärnkraftverk som har en prisutveckling åt rakt motsatt håll. Nybyggd kärnkraft är svindyr och framtida kärnkraftverk som tas i bruk om kanske 20-30 år fordrar stora tillskott från skattebetalarna för att klara kostnaderna. Inget kraftbolag är villigt att satsa på ny kärnkraft utan att få garantier för de enorma subventionsbelopp som skattebetalarna avses ställa upp med.

Vindkraften ger stora arrendeinkomster till markägare i glesbygd och det lokala föreningslivet får också stora årliga bidrag. Många får jobb som vindkraftstekniker och man talar om behov av 1 tekniker per 5 verk. En enda park på 100 verk ger då 20 fasta anställningar i områden som är på väg att dö ut sysselsättningsmässigt. Till dessa arbetstillfällen kommer sysselsättning med vägunderhåll, snöröjning etc. Det handlar alltså om tusentals jobb i Sveriges glesbygder som håller på att dö ut. Vad tycker moderaterna om det? Vilka alternativa jobb i den storleken kan M redovisa?

Största motståndet mot vindkraft kommer från inflyttade pensionärer och andra som haft sitt yrkesliv i våra städer. Det är troligen obefintligheten av inkomstbringande verksamhet och den därav följande totala tystnadens om lockar. När dessa människor kommer kräver de att det ska vara knäpp tyst och inget som syns och rör på sig får märkas och man far omkring med upprop och listor som glesbygdsborna, ofta gamlingar, förväntas skriva under på stående fot. Utan vindkraftverk finns det också inget som syns och inget som rör på sig.

Ljudet som också finns i den internetbaserade eländeskatalogen mot vindkraft är så lågt att kylskåpet i köket ”väsnas” mer. Jag brukar jämföra ”problemet” med mitt förhållande till inande myggor i sovrummet. Ljudet är knappt hörbart men jag jagar den stackars inande myggan tills den är ihjälslagen och döden död. Problemet med ”oljudet” från den inande myggan är inte ett objektivt problem utanför mitt huvud utan ett problem inuti mitt eget huvud. Det låga ljudet från vindkraftverk hör till samma problemområde.

Diskussionen i Riksdagen handlar också om det s k ”kommunala vetot”, att kommuner kan stoppa vindkraftsprojekt. Det är stor risk att frampiskade opinioner med hjälp av flitiga listspringare kan få fullmäktige att darra i knävecken. Lex Sorsele. Överklagningsmöjligheter av kommunala beslut kommer att finnas kvar.

Vindkraft och kommunalt veto

Av , , 1 kommentar 2

Vindkraftsbranschen har i många år efterlyst en översyn av rätten för kommuner att stoppa vindkraftsprojekt s k kommunalt veto. De folkvalda i riksdag och kommuner, representanter för folkviljan, står bakom utbyggnaden av vindkraft som en viktig del av lösningen på vårt stigande elbehov och klimatproblemen på vår jord. Av diverse skäl har glesbygden utsetts som lämpligt område för vindkraft. Större befolkningscentra anses inte lämpliga av olika orsaker, t ex finns inflygningsstråk för flyg och Försvarsmakten vill inte ha vindkraft som försvårar försvaret av befolkningscentra.

Glesbygden är glesbefolkad främst beroende på frånvaron av ett utvecklat näringsliv. Våra ungdomar flyr glesbygden till städer med utbildningsmöjligheter, kvalificerade jobb och ett rikt kulturliv. Denna utveckling är bra för ungdomarna ifråga, Sveriges konkurrenskraft internationellt och vår levnadsstandard men gör också glesbygden allt glesare.

När vattenkraften byggdes ut med skövlande av landskapet i en omfattning som får vindkraftens omvandling av landskapet att bli en obetydlighet. På den tiden fanns inget större motstånd eftersom mängder av glesbygdsbor fick välavlönade jobb som gjorde enorm skillnad. Villor byggdes och nya bilar uppenbarades på gårdstunen. Då accepterades att byar överdämdes och försvann under vattnet och folket tvingades flytta. Jag har själv lagt ut nät och sett gårdsgrunder på 5-6 meters djup.

En kvinna i Rönnbäck (tror jag) hade en lanthandel och hon var kvar ända till slutet. När butiken var omfluten av vatten och folket hade flyttat lämnade hon butiken olåst med varorna kvar i hyllorna, packade kläderna i en resväska och tog sig till E12 där hon embarkerade bussen till Storuman. Väl framkommen tågade hon upp till kommunalhusets reception, ställde ned väskan på golvet och yttrade de berömda orden, ”här är jag nu, var ska jag bo”? Av någon anledning råkade visst VK:s lokalredaktör påpassligt vara där och Västerbottensradion (Carl-Axel Nordenberg??) var också där enligt mitt minne. Måste ha varit i början på 1960-talet. Drygt 40 år efteråt gjorde jag återbesök i hennes butik och vad jag kunde se fanns varorna i hyllorna kvar orörda. Hade det varit i Tensta eller Sundsvall hade butiken nog på nolltid varit rensad och fönstren sönderslagna. Konstiga människor i den riktiga glesbygden som respekterar egendom.

I dag domineras näringslivet i den riktiga glesbygden av Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan. Pensionerade stadsbor flyttar till glesbygden för att uppleva tystnaden och att ingenting rör på sig, syns och hörs förutom ”Fingal Olsson” i Martin Ljungs sketsch. Inte sällan organiseras motståndet mot vindkraft av hemvändande pensionärer som inte vill störas av någon inkomstbringande verksamhet. Glesbygden är på väg att bli tystbygden!

Motståndet mot vindkraftens utbyggnad organiseras numera på ett annat sätt än för ett par årtionden sedan via sociala medier. Var och en kan snabbt googla fram eländeskataloger på vindkraftens förödande verkningar som i mångt och mycket är kolossala överdrifter. Det är t ex svårt att förstå hur vindkraft väsnas så att bostäder blir obeboeliga när man ser alla bostäder som ligger nära stora vägar som trafikeras av långtradare, timmerbilar och fortkörande personbilar. Nutidens bildäck alstrar mycket oljud när det går fort. Vad är oljud förresten? Om man ogillar ett ljud växer det till oljud om man inte gillar det som alstrar ljudet. Det bli som en efterhängsen polyp på hjärnan. Själv blir jag galen på inande myggor i sovrummet trots att ljudnivån är knappt mätbar. Jag jagar myggan ifråga tills den är dödare än död!

Vilken elproduktion Sverige ska ha och var den ska äga rum är en fråga för regering och riksdag, inte en fråga för lokala opinioner i kommuner. Den frågan behöver inte ens diskuteras. För glesbygdens överlevare är sysselsättning av central betydelse och vindkraft erbjuder sysselsättning och inkomster. Dessutom avsevärda pengar till glesbygdens föreningsliv. Pengar till markägare där verken placeras och fasta inkomster för vindkraftstekniker, man talar om en tekniker per 5-7 verk. Till detta kommer inkomster för väghållning, plogning mm. De vägar som byggs är en ekonomisk fördel för skogsavverkningar.

Och slutligen eländeskatalogen om antalet dödade fåglar. Sverige har enorma vidder där det inte kommer att finnas några vindkraftverk. I sammanhanget kan vi väl jämföra med antalet fåglar och djur som dödas av biltrafik, järnvägstrafik och flygtrafik. Här är förmodligen vindkraften i jämförelse en obetydlighet.

 

Veto vindkraft

Av , , 6 kommentarer 3

Jag undrar vart det tog vägen att det kommunala s k vetot mot vindkraftparker skulle avskaffas? Glesbygden i norra Sverige har utsetts till riksintresse för vindkraftsutbyggnad men våra glesbygdskommuner har avfolkats så att andelen äldre är mycket stor. Ungdomar med studieförutsättningar försvinner till universitetsorter och städer vid kusten eller söderut och ett fåtal av dem återvänder. En del skulle kunna återvända  till trygga jobb som vindkraftstekniker men om kommunerna säger nej till vindkraftsutbyggnad saboteras den möjligheten. De utbildningar till vindkraftstekniker som ordnas lokalt är vad jag sett alltid fulltecknade och teknikerna har jobb redan innan examen. Enligt tumregeln lär det behövas en tekniker per 6 verk och en park på 60 verk ger då heltidssysselsättning för 10 st vindkraftstekniker.  Dessutom tillkommer jobb i vägunderhåll och snöröjning.

Fantastiskt tycker jag, alla borde jubla, men så är inte fallet. Allt ska vara knäpp tyst och inget ska synas och då väger sysselsättningstillfällen lätt. Jag tror att det kan ha att göra med att de största ”arbetsgivarna” i vår glesbygd är Pensionsverket och Försäkringskassan. Då har man råd att njuta av tomheten och att inget rör på sig så långt ögat kan nå. Är det livets mening?

Jag förstår dem som flyttat och arbetar i landets städer vid kusten och söderut om de blir irriterade över den mentalitet som utbreder sig i glesbygden att säga nej till jobb och till de markarrenden som tillfaller markägarna. För ljud som i sammanhanget är en viskning. Kyl- och frysskåp låter högre och då måste väl samhället bekosta extra ljudisolering för glesbygdsboendes kylskåp och frysskåp? Och att se något som rör sig i ögonvrån. Hemska tanke. Hur kan man överhuvudtaget bo i närheten av en väg??

När vattenkraften byggdes ut skövlades naturen på ett rent groteskt sätt och jordbruksbyar lades under vatten men det accepterades för att välbetalda jobb i stor mängd ersatte den minskande sysselsättningen i skogen. Vattenrallarna behövde inte slita ut sig i hårt skogsarbete som gjorde många till krymplingar redan i 50-årsåldern. Jobb och ren el gick före bevarandet av en utsikt. Vilhelmina sade nej till den s k överledningen av Ångermanälven för något årtionde sedan, ett ganska litet ingrepp i naturen. Hur många jobb har skapats efter detta nej?

Vad gör våra riksdagspolitiker åt det kommunala vetot mot vindkraft? Sluta käbbla och sluta sätta krokben för varandra i rikspolitiken och verka i stället för ren el och jobb i glesbygd!

 

Dessa folkomröstningar

Av , , 1 kommentar 4

Mats Olofsson skrev i gårdagens krönika ett intressant inlägg om nyttan med folkomröstningar. Se nedanstående länk!

Folkomröstningar har ju ansetts vara den yttersta formen för demokrati med rötter i antiken där hela stadens befolkning samlades på ett jättestort torg för att fatta beslut i allehanda frågor. Detta demokratiska drömtillstånd har kanske smittat av sig när folkomröstningar infördes som en möjlighet i vår demokrati. Annars är det ju så att det stadiga fundament vår demokrati vilar på är den representativa demokratin som tjänat oss väldigt väl. Vi kan i val vart fjärde år avsätta och tillsätta våra makthavare, undantagandes då statschefen som tillsätts genom aktiviteter i en viss sängkammare. Egentligen precis som i Saudiarabien undantagandes att det där är fråga om ett oräkneligt antal sängkammare.

En av grundbultarna i kritiken mot folkomröstningar är att beslutsfattarna inte kan utkrävas ansvar för det fattade beslutet. Andra invändningar är att det sällan går att utforma klara alternativ och att folkomröstningar i grunden kan handla om att visa sitt missnöje mot regimen i helt andra frågor än de omröstningen är tänkt att handla om.  Exemplet JAS-omröstningen i Schweiz är tydligt. Det kan också vara så komplicerade frågor att folk helt enkelt inte begriper konsekvenserna av sitt röstande.

Folkomröstningarna om högertrafik på 1960-talet var exempel på en fråga där folket inte begrep sitt eget bästa. Det var över 3/4-delar av folket som röstade mot högertrafik men riksdagen införde trots det högertrafiken eftersom folkomröstningen endast var rådgivande. Det ska vi vara väldigt glada för. Årsdagen av detta borde firas på lämpligt sätt.  En ny uppseglande fråga är regionindelningen. Nyttan med större regioner handlar i hög grad om nationalekonomiska sammanhang som vanligt folk inte har någon hum om. Klart man då måste vara emot. Motstånd mot förändringar ligger djupt i våra gener. Säkrast att säga nej för då har man inte sagt ja! Beslut om regionindelning bör naturligtvis fattas av politiker som har tid och förmåga att sätta sig in i de komplicerade konsekvenserna. Skulle inte förvåna om bevararna av det oföränderliga tillståndet börjar springa omkring med listor med krav på folkomröstning

Folkomröstningar är i Sverige endast rådgivande om inte riksdag, fullmäktige etc i förväg annonserar att folkomröstningen ska vara utslagsgivande. Så skedde i t ex Vilhelmina där politikerna smet från sitt ansvar i frågan om Vojmåns överledning. Det blev ett knappt nej till alla miljonerna och sysselsättningstillfällena och folk tittar än i denna dag snett på varandra i den kommunen. På samma sätt blev det i Storuman när det folkomröstades om atomsopor. Osämja och elände i årtionden! Beslutet skulle ha fattats av kommunfullmäktige. Punkt! I Sorsele är man på väg in i samma elände med osämja mellan ja- och nejsägare. Springa med listor och kräva påskrift för än det ena än det andra är garanterat splittrande aktiviteter och grogrund för otrivsel. I Sorsele är dock inte den representativa demokratin upphävd i folkomröstningen så fullmäktige kan ta hänsyn till sysselsättningseffekter och kommunens utveckling när endast 33 % av alla röstberättigade gick åstad och röstade nej.

http://www.vk.se/1698371/mats-olofsson-folkomrostning-en-dalig-politisk-beslutsmetod

 

Rätt Sorsele!

Av , , Bli först att kommentera 10

Kommunstyrelsen i Sorsele väljer att ge tillstånd till Vattenfall att fortsätta arbetet med vindkraftsparken. Valutslaget i folkomröstningen var så jämnt att politikerna bör avgöra frågan. Av antalet valberättigade var det drygt 30% som sa nej till vindkraft och arbetstillfällen och det är för liten folkopinion för att låta den vara utslagsgivande. Nu kan Sorseles ungdomar sikta på utbildning till vindkraftstekniker och ha jättestora chanser att få jobb på hemmaplan. Alternativet till vindkraftsjobb är nog tyvärr inga jobb alls. Har passerat Sorsele på E 45 i 45 år och sett tillbakagången. Äntligen lite ljus i tunneln!

Vindkraftsomröstningen

Av , , 13 kommentarer 17

Omröstningen om vindkraft i Sorsele slutade med en liten övervikt av de röstande som inte vill ha vindkraftsutbyggnad med de många fasta jobb som tekniker mm som det skulle innebära. Antalet som röstade mot vindkraft motsvarar drygt 32 % av de röstningsberättigade så någon folkopinion mot vindkraft kan man inte tala om. Ungdomarna i Sorsele går miste om framtidsmöjligheter  i vindkraftsindustrin om fullmäktige skulle böja sig för ”folkopinionen” på 32 %. Ett klokt fullmäktige fattar ett självständigt beslut när opinionen emot är så liten.

Men ungdomarna i Sorsele kommun får väl göra som vanligt. Större delen av de studiebegåvade sticker som ett lämmeltåg ut ur kommunen. Att sitta och titta på utsikten ger inga löner och pensioner och ingen personlig utveckling heller.

Jag märker redan på kommentarer till omröstningen att felaktigheter och överdrifter lever kvar. Det handlar om argumentkataloger mot vindkraft som valsar runt på Internet. Markägarna eller kommunen kommer att få bekosta nedmontering och bortforsling av uttjänta verk. Det blir mindre älgkött i frysboxarna eftersom älgarna flyr. Älgjakt kommer mer eller mindre att omöjliggöras. Genom överdrivna perspektiv syns verken mycket större och närmare än de kommer att göra i verkligheten. Oväsendet kommer att bli förskräckligt. Flygande isbitar kommer att döda människor (trots att lösningar på problemet isbildning redan finns). Det mesta i eländeskatalogen är felaktigheter och grova överdrifter som levt ett eget liv i ett årtionde.

I verkligheten har älgar och renar setts ligga och idissla under vindkraftverk. Men det är så det är. Många människor som finns kvar i glesbygd ser ut att vara emot varje förändring av av det invanda och stillastående. Glesbygden blir glesare genom inbyggda mekanismer.  Vi äldre blir fler men dör ändå. Ungdomen sticker till centra som inte ser stillaståendet och det ödsliga som livets högsta. Barnafödandet sjunker och skolan har svårigheter att  få till en enda klass per årgång. Mitt i denna utveckling vill 32 % av de röstberättigade Sorseleborna säga nej till alla de jobb som Vattenfall utlovar. Sorsele hör till de kommuner som förlorat i särklass flest flest invånare i vårt land. Vill 32 % av Sorseleborna att den utvecklingen ska fortsätta? Jag hoppas att fullmäktige i Sorsele är klokare än så.

F d kommunalrådet Lennart Holmlund i Umeå har skrivit om folkomröstningen i Sorsele och han skräder inte orden. Jag håller med och rekommenderar läsning av det han skrivit. Klarspråk!