Överdriven Tillgänglighet – kan bli ett ”överviktigt” kommunalt mål !

Har nu vistats i Åsele centrum under tre dagar, lunchat med vänner o bekanta och som i dag, varit ordinarie ledamot på Miljö o Bygg möte. Samtalen om handikapparkeringar startade redan i går vid unchen innan KS sammanträdet på pizzerian Sylvan och där redde vi ut vad som gäller om vi i Åsele(Sverige) vill få tillstånd att parkera bilen på en handikapparkering.

Att det krävdes ett läkarintyg till att börja med känns självklart. Efter det att läkaren intygat mina behov kan jag ansöka. Beslutet om det blir ett JA gäller i hela landet.

Parkeringen i fråga får ligga 100 m från den plats som jag ämnar besöka. Alltså som handikappad med tillstånd så förväntas jag vara förmögen att transportera mig av egen kraft 100m.

Under lunchen i går diskuterade vi utifrån sträckan 200m. I dag ansåg sällskapet att 100m. är det som gäller från handikapparkering till målet för mitt besök. Måste nog dubbelkolla detta.

När jag ska förstå sträckan 100 m kan jag jämföra med simbassängens längdx4 eller sträckan mellan två telefonstolpar (som nu inte finns längre i denna mobila värld).

Jag har hela tiden känt att det skulle vara en självklarhet att handikappade ska kunna få lov att parkera bilen helt nära besöksmålet med tillstånd vill säga. I vårt centrum i Åsele kan jag lätt hitta parkering betydligt närmare serviceställen än 100m. Som handikappad måste jag inte parkera på en handikapparkering. Det här verkar rätt tjatigt ! Som handikappad har jag rätt att välja vilken parkering som är närmast eller som känns bäst.

Jag som inte skulle få något läkarintyg för att få intyg för handikapparkeringstillstånd rekommenderas att varje dag försöka komma upp till en rörelsemängd som motsvarar 10 000 steg. När jag tar min trekvartspromenad  står det Inte ens hälften av 10 000 som anses vara ett sunt mål att uppnå.

100 – 200 m är ca 180-360 steg. Antalet steg som kan vara en mycket större prestation att klara av med rullstol eller kryckor än sträckan 10 000 steg som frisk.

Jag är som boende i Åsele lite bortskämd. Parkeringarna finns överallt och jag behöver inte alls oroa mig och alla är dom gratis. Åker jag med bil till Umeå blir läget ett annat. Dyrt med parkering o jag hittar någon och med stor självklarhet går jag en hel del steg från bilen till den plats jag ska till. I Åsele flyttar jag bilen från posten till ICA för att sedan parkera vid biblioteket. Kan den sträckan vara 200m?

Umeå då som är en stad i förvandling planeras flera P hus där det tidigare funnits hus med andra funktioner. Riv och bygg nya platser för bilen. Ett attraktivt centrum där människor träffas och trivs och där kulturvärden hålls högt får stryka på foten.

Handikapparkeringarna är en stor trygghet för alla som behöver och i Åsele har vi fler än en på perfekta avstånd till service i centrum,