Ryggträning, baden baden, sola och bada

Midsommarhelgen har passerat med största möjliga nöje vid havet. Fick ju en hel del att bita i när sjukgymnasten gav mig ett nytt träningsprogram som ska hjälpa mig att bli bekymmersfri.
Jag har tränat och det var det värsta säger jag bara. Ja inte att träna utan det som kom efteråt.

På morgonen vaknade jag och hade så förbaskat ont i ryggen så jag försökte att klaga på den hårda madrassen. När jag försökte röra på mig blev det inte värre men när jag tog stora steg högg det till i ryggen.

Intog frukost och släpande mig ut i solen, satte mig försiktigt i baden baden. Där parkerade jag resten av dagen med små avbrott för mat, fika, kaffe och hämtning av ny litteratur. När rastlösheten drev mig till att göra fotopromenader så kändes det som om det släppte mer och mer. Förstod att det var mer träningsvärk än vanligt ryggont. Thank god.

Då tog jag mod till mig och gjorde programmet ett gång till och det blev inte värre så jag kände mig otroligt nöjd och valda baden baden stolen igen. Vide det här laget hade min älskade sambo varit rastlös länge och pysslat med både det ena och andra och hittat på NYA saker att göra. Han hade badat också vilket inte alls kändes som ett alternativ för mig.

Måste tillägga att på midsommarafton var det -20 grader i vattnet. Skulle kyla av de nykokta äggen som inte alls blev kylda i det vattnet.

På söndagmorgon vaknade jag och hade inte alls så mycket besvär av ryggen. Däremot var jag rejält solbränd i ansiktet och på låren. Att ligga på mage i en baden baden är liksom ingen hit även om ryggen är helt OK.

Så midsommarhelgen har vart kanon på många sätt.

Rolf och Smulan.
För att veta var sina gränser går så ingår det nog att ’gå över gränsen’ ibland och behöva backa tillbaka. Precis som när man kör rally och man kör av vägen. Man lär sig.
HInner du se en älg i fjärran så lyfter man genast foten från pedalen. Ryser lätt och tänker på konsekvenserna.

Det är så lätt att värdera andras lycka och lägga sig i den. Istället för att prata i JAG-form så pratar man i DU-form. Du ser inte lycklig ut, du som har allt borde vara lycklig, lätt för dig att vara lycklig du har ju allt etc…

Vad vet man, lycka ser olika ut för alla och det är synd att man söker den i framtiden istället för att ta vara på de små lyckliga stunderna. Att ta sig tid att upptäcka den lilla maskrosen och spräcker asfalten, fågeln som kvittrar i trädet, känslan att vara nöjd över att ha ringt det där samtalet etc.

’Alla dessa dagar som gick – inte visste jag att det var livet’ – något liknande har någon känd person myntat och det ligger så mycket i det.