Lågkonjuktur och SVAR som jag får.

Charlotte Wormbs – skrev till mig dessa ord efter föregående inlägg.

’Sv: Makeovermani
Visst är det knäppt? Otroligt fånigt blir det när vi börjar döma både oss själva och andra utifrån dessa ’hittepånormaler’. Att vara lyckad eller inte mäts efter en konstlad måttstock.

Dumt är också att vi begränsar oss själva så mycket i och med att vi måste jobba hårt för att hålla koll på vad som är normalen så att vi inte hinner med att ta del av det som utvecklande och intressant, för oss själva och utifrån vår egen normal.
Charlotte Wormbs’

Jag säger tack för dessa ord. De träffar rakt in i hjärtat. En del av svaren ligger i dina ord, inbäddade och fina för att vi alla ska ta dem till oss. ’Att vara lyckad eller inte mäts efter en konstlad måttstock’. Upprepa detta om och om igen – som ett mantra.

Vi har en massa ’hittapånormaler’, vi tror, spekulerar istället, hitta vår plats, försöka apa efter istället för att ignorera allt detta. Det krävs otroligt mycket tid till att hitta igen vad jag själv står för, mina värderingar och vad jag står för.

Charlottes ord blir som bomull efter mitt senaste inlägg. Jag har läst dem om och om igen och det känns lite som att komma hem. Eller är det mer att jag får bekräftelse på att mina funderingar inte helt är osannolika.

SMULANS ord, som hon skriver i kommentarer här går inte hellre av för hackor. Så tänkvärt, så nyttigt, så befriande att det finns fler som stannar upp i livet och TÄNKER SJÄLVA. TAck i massor för att ni tar er tid att läsa och sedan svara.

NU till LÅGKONJUKTUREN
Nu slår lågkonjukturen till hårt.Först varslarlyxkonsumtionen dvs båt- och husvagnstillverklning.

Jag bävar lite för vad som ska komma och jag tänker på Carin Holmquist
föreläsningar. Människor utan arbete kommer att uppmuntras att bli företagare igen.
Har man ingen affärsidé så bör man gå hem och hitta på en.

Människor luras från arbetslöshet in i företagsvärlden utan att vara entreprenella.
Det känns inte rätt. Man kan vara entreprenell i många avseende genom att ha
något slags sidoprojekt. En liten verksamhet på fritiden etc. Men steget från att
ha en slags hobby till att bli företagare är stort.

Jag bävar för att man LURAR in folk som inte är lämpad. Här har vi Ambassadörer
ett jobb att göra, prata inför de arbetslösa. Ge dem mod att tacka nej om de
varken vill, känner för att starta företag.

När jag nu tänker efter…det finns väl inte så mycket pengar för starta eget idag?
Eller har jag fel?

Ha en skön onsdag.

Imorgon har jag mitt första uppdrag tillsammans med två andra Ambassadörer.
Vi kommer att prata på ett lunchmöte, Next & Now för Handelskammaren.

En kommentar

  1. Smulan!

    Jo sämre tider kommer och går, som alltid. Och varje gång så skräms vi upp av dessa små, små ord. Och visst fasen blir vi rädda, rädda för att tappa det arbete vi har, rädda för att inta klara det arbete vi har och….rädda för att inte få något arbete överhuvudtaget.

    Och en del ser ingen annan råd än att hoppa på företagståget. Om det är rätt eller fel för just dom av oss som väljer göra det kan bara framtiden utvisa.

    Vet inte riktigt hur det kunnat bli så här i samhället där tanken från början var att måna om varandra. Kanske var det jakten på allt vi ville ha som fick oss glömma se till vara rädd om tryggheten.

    Kanske det är därför det fuskas så i samhället för att få det man vill ha? Vad vet jag men var har all omtanke om dom som drabbats hårt i livet tagit vägen? Och hur lätt är det inte att själv kanske en dag vara just den som är en av dessa drabbade?

    Jag har ingen lösning på det hela då det handlar först och främst om den enskildes moral. Och moralen har som jag ser det åkt käpprätt ner i källaren för vissa av oss. Hur man ska få dessa människor ta sitt ansvar vete gudarna.

    Jo sämre tider kommer och går….som alltid.:-)

Lämna ett svar till Smulan! Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.