Gnäll & Skrytsam

Jag brukar trilla in hos Karl-Gustav Sjöström och Jan N ibland här på VKbloggen för att kolla vad de pysslar med. Ibland sitter jag och småler, ibland får jag puls men för det mesta är det intressant. Jag tycker det är intressant med åsikter.

Hos Kalle S kan man läsa att hans sämsta egenskap – valt av honom själv är att han tycker att han är skrytsam.

I en kommentar som jag fått ska jag sluta gnälla vilket även Smulan har reagerat över. Ja nu inte att jag gnäller utan vad som man anser är ’gnäll’. Smulan, hon har sunda och bra åsikter i allt och även i detta.

Så vad jag har funderat lite över är vad som menas med gnäll och skrytsam. Är det positivt eller negativt? Kan gnäll användas i positiv bemärkelse? Kan man vara skrytsam i positiv anda?

Vad räknas som gnäll? För mig är gnäll något som upprepas många ggr efter varandra och som egentligen inte har så stort värde. MEN vad jag vet så uppstår upprepningar många gånger för att man inte blir HÖRD, eller tror att man blir hörd. Man får ingen bekräftelse från mottagaren att de hört vad man sagt överhuvutaget.

Då måste upprepa budskapet många ggr tills man får ett ja, nej eller mmmm. När man får ett mmmm till svar så kommer rätt ofta ett grymtande och;
– Vad du gnäller och tjatar.
Så gnäll blir det när dessa upprepningar når mottagarens öra för många gånger eftersom denne inte ids svara.

Vad man kan fundera över är att jag sa att informationen inte har så stort värde så kommer nästa fråga – värde hos vem? Värdet är stort hos den som säger orden men betyder inget för den som mottar dem. Eller…

Jaha, nu till ordet skrytsam. När man själv upplever att man är skrytsam så måste det väl bero på att man har en värdegrund som man både ärvt, vuxit upp och mognat in med. När man själv känner lätt olust, lite oro när man framhäver sig själv så ger man det namnet ’skrytsam’. Kan det vara så att min egen självkänsla, mina värderingar och mitt sätt att framföra min egna förträffligheter möter en omvärd som tycker att man bara är ’too much’. Då läser man av omgivningen och gör en snabb bedömning att de tycker man är skrytsam.

Men är den ’avläsningen av omgivningen’ rätt? Det brukar ju vara det, helst när de då även säger att man skryter. Men har då omgivningen rätt? Är det inte mer omgivningens problem än mitt? Om du tycker att jag skryter så har man mer hittat en öm punkt hos dem eller att de känner på något sätt sig ’mindre’ av mig?

Kalle S – Ja vad säger du. Vad får dig att säga att du är skrytsam? Har andra sagt det till dig eller har någon slags ’Jantelag’ slagit an i din kropp. Du ska inte tro att du är något.

Skryter jag när jag hos arbetsgivaren rabblar upp alla mina förträffligheter, vad jag är bra på?

Känner att jag just nu snärjer in mig i mina egna ord så HJÄLP mig att reda ut begreppen och slippa denna förvirring.