Varslen – hur blir det sedan?

Jag har redan skrivit om varsel en gång, Nu återkommer jag till det igen men i en annan vinkel än ekonomiska svårigheter.

När vi träffar en annan människa så har vi en tendens att rätt snabbt fråga om vad han/hon jobbar med. Många identifierar sig med sitt jobb eftersom det är en vanligt återkommande fråga som man ställer och får.

Många är helt och hållet sitt jobb. Har inget roligt att fylla sin fritid med utan spenderar den helst på det jobb man har. Jag möter ibland människor som får en lätt olust över helger och ledigheter. För dem blir städning, tvätt, matlagning och TV-tittande det enda som fyller deras tid utanför jobbet. De har ingen hobby, de upplevar att deras fritid är tom och meningslös.

De lever för sitt jobb, jobbar gärna övertid, jobbar gärna på helgerna och märk här att de kan ha familj, släkt och vänner. Men det är jobbet som betyder något, man känner sig behövd och duktig när man får prestera. Det är då de blir riktigt levande – att vara ständigt uppkopplad via mail, att vara ständigt nåbar på mobiltelefon under dygnets alla timmar.

Så blir man varslad – arbetslös.
Det första man vill veta är hur länge ska jag vara arbetslös och hur gör jag för att fortast få mig ett nytt jobb men detta är mer en resa utan givna svar. Svårt är att kunna ersätta sitt behov av kontroll med en känsla av tacksamhet för livet – jobbet är ju livet!!

Den lilla människan inom oss, som egentligen är enormt osäker och skör, kunde gömma sig bakom en fasad och behövde aldrig visa upp sig eller känna sig hotad så länge man har ett jobb.

Arbetslöshet innebär att när man själv är hemma så:
– Mannen/kvinnan är på sitt jobb (om man nu inte blir arbetslös båda två)
– Barnen är på dagis/skolan
– Ingen telefon som ringer
– Inga mail som ska besvaras
– Ingen människa som ber om något

Det är tyst, man inser att ingen behöver mig längre. Man är förbrukad och kan inte ens försörja mig och min familj. Den där lilla människan inom mig känner sig totalt värdelös och hon /han har i hela sitt liv försökt ge sig själv ett värde genom att prestera och jobba.

Jag känner SKAM eftersom jag inte kan behålla mitt jobb, jag är rätt värdelös???..

Så vad ska man göra för att komma ur detta? Komma ur hopplöshet, maktlöshet och inte drivas in i ett mörkt hål och bli deprimerad. Jag skulle vilja att vi kommer med förslag och idéer hur man som vanlig människa kommer sig igenom detta. Utan att bara få höra att det är ju så många som sitter i samma sits. Det hjälper inte den enskilda individen att få framtidstro.