Varslen – förändringsprocess

I mitt förra inlägg frågade jag efter tips till de som blivit varslade eller förlorat sina jobb. Jag frågade även många andra bloggare på VK, antingen så läser de inte sina kommentarer eller så har de inga förslag att ge. Jag kan inte tolka det på annat sätt och om jag tolkar fel så upplys mig om det.

TACK alla för era inlägg, att ni tar er tid att fundera en stund och skriva. Jag kan säga att det är många som varit inne och läst era kommentarer. Vilket glädjer mig.

Klas Hägglund har greppat det rätt bra, den enskilda individen måste på något sätt återvinna sin identitet och förstå att man duger precis som man är som person och inte bara när man presterar. Många blandar ihop och tror att man är någon genom det man gör.

Birgitta tyckte att jag skulle försöka få Maud Olofsson att kommentera (hon, Maud alltså kommer till Robertsfors den 8 mars, så då kan du fråga henne) men jag tror att hon har rätt mycket med att försöka tackla den globala krisen. Inte det jag efterfrågar om var och en som drabbas.

Att veta om vad som händer kan vara en väg att gå:
Förändringsreaktioner.
När en större förändring inträffar kan livet påverkas i så hög grad att människan hamnar i en psykisk kris. Det kan vara händelser där man förlorar något, arbetet eller en närstående, utsättas för en kränkning eller vara med om en katastrof. Oavsett vad som utlöst krisen följer de allra flesta ett gemensamt krisförlopp, med fyra olika faser.

Chockfasen kommer först. Den krisdrabbade kan verka fullständigt oberörd eller bli panikslagen och skrika eller rusa omkring. Det som händer inuti människan är att all energi går åt till att orientera sig i tillvaron.

Därefter kommer reaktionsfasen då smärtan kommer upp till ytan. Här kan man ofta se sömnproblem, aptitstörningar, ångest eller depression.

Bearbetningsfasen kommer sedan, och den drabbade börjar återvända till vardagen, hitta tillbaka till nuet och planera sitt nya liv.

Så småningom inträder nyorienteringsfasen som inte har någon avslutning. Det som har hänt kommer alltid att finnas kvar som ett ärr, men behöver inte förhindra kontakten med livet.

Hur länge de olika faserna pågår är väldigt individuellt, men generellt kan sägas att chockfasen är relativt kort, från någon timme till någon eller några dagar. Reaktionsfasen är längre, den kan pågå flera månader. Likaså bearbetningsfasen som kan vara uppemot ett år.

Alla reagerar olika på en kris, men de allra flesta följer detta förlopp. Det kan vara bra att känna till för att lättare känna igen sig och förstå det som händer. Det är bra att känna till att de flesta som på något sätt drabbas av en omvälvande förändring reagerar så här.

För några går det snabbt att ta sig igenom, dyka ner och sedan klättra upp på andra sidan och finna att det kanske har blivit bättre. För andra är processen långsammare och mer utdragen. Inget är rätt eller fel, men så här fungerar det. När natten är som mörkast lyser stjärnorna som klarast.

Så hur gör man för att ta sig igenom, klättra upp på andra sidan?
Förslag

Ta vara på er i vinterkylan – kom er ut i ljuset en stund och njut av det

4 kommentarer

  1. Kalle S

    Jag vet hur det känns att hoppas på kommentarer men inte få så många eller ingen alls. Att min har uteblivit beror helt enkelt bara på att jag inte är i kapabel att säga något klokt om ämnet.

  2. Lisbet "myself"

    Jag vill mer få människor att tänka efter men jag vet hur svårt detta ämne är. Många ignorerar det faktum att männsikor mår dåligt för man vet inte hur man ska hantera det.
    Det finns alltid en klick som bara rycker på axlarna och tycker det är löjligt – de har aldrig känt av en riktig kris.

    Den stora massan har inte tänkt på det och ser bara problemet. Ibland brukar jag säga att alla som klagar eller har kritik måste även komma med en lösning. Annars är det inte lönt att klaga eller framföra det negativa.

  3. Birgitta

    Men du menar väl inte att Maud ska till Robertsfors???
    Vågar hon sig hit??
    Läs kommentarerna om besöket hon ska göra på Volvo på måndag.
    Hoppas att mångfalden i R-fors Kommun kommer och demonstrerar när och var hon dyker upp.
    Som sagt Skriet från Vildmarken som Stockholmarna kallar henne för

  4. Smulan!

    Förändring är för dom allra flesta av oss mödosamt, både positiva och negativa förändringar. samtidigt som vi vill ha förändring så vill vi ändå hålla oss fast vid det vi är vana vid.

    Och vi reagerar ännu starkare då vi tror oss inte klara det vi ställs inför. Maktlösheten och en känlsa av att känna sig helt vilsen blir starkare. Och man ser ingen utväg ur det hela. Den ängslige reagerar med att bli än mer orolig och den som lätt får magbesvär får ännu mer ont i magen osv.

    Hur vi reagerar beror till en viss del på vad vi tidigare har gått igenom i livet men även på vår personliga mognad.

    Det som händer en människa stämmer kanske inte alltid med hur hon upplever det hela. Alla upplever vi saker på olika sätt och ingen kan veta hur en annan människa upplever det som händer just henne. Det som för den ene verkar vara en katastrof kan för en annan verka mer som en utmaning.

    För att kunna se vad slags möjligheter den som drabbats har att ta sig igenom en kris måste man försöka få en så bra uppfattning man kan om vad själva händelsen har för betydelse för just denne.

    Men i svårigheterna finns också möjligheterna. Att våga se möjligheterna är att våga ta ett steg i rätt riktning. Förändring behöver inte alltid betyda att man går till det sämre.:-)

Lämna ett svar till Kalle S Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.