Varslen – förändringsprocess
I mitt förra inlägg frågade jag efter tips till de som blivit varslade eller förlorat sina jobb. Jag frågade även många andra bloggare på VK, antingen så läser de inte sina kommentarer eller så har de inga förslag att ge. Jag kan inte tolka det på annat sätt och om jag tolkar fel så upplys mig om det.
TACK alla för era inlägg, att ni tar er tid att fundera en stund och skriva. Jag kan säga att det är många som varit inne och läst era kommentarer. Vilket glädjer mig.
Klas Hägglund har greppat det rätt bra, den enskilda individen måste på något sätt återvinna sin identitet och förstå att man duger precis som man är som person och inte bara när man presterar. Många blandar ihop och tror att man är någon genom det man gör.
Birgitta tyckte att jag skulle försöka få Maud Olofsson att kommentera (hon, Maud alltså kommer till Robertsfors den 8 mars, så då kan du fråga henne) men jag tror att hon har rätt mycket med att försöka tackla den globala krisen. Inte det jag efterfrågar om var och en som drabbas.
Att veta om vad som händer kan vara en väg att gå:
Förändringsreaktioner.
När en större förändring inträffar kan livet påverkas i så hög grad att människan hamnar i en psykisk kris. Det kan vara händelser där man förlorar något, arbetet eller en närstående, utsättas för en kränkning eller vara med om en katastrof. Oavsett vad som utlöst krisen följer de allra flesta ett gemensamt krisförlopp, med fyra olika faser.
Chockfasen kommer först. Den krisdrabbade kan verka fullständigt oberörd eller bli panikslagen och skrika eller rusa omkring. Det som händer inuti människan är att all energi går åt till att orientera sig i tillvaron.
Därefter kommer reaktionsfasen då smärtan kommer upp till ytan. Här kan man ofta se sömnproblem, aptitstörningar, ångest eller depression.
Bearbetningsfasen kommer sedan, och den drabbade börjar återvända till vardagen, hitta tillbaka till nuet och planera sitt nya liv.
Så småningom inträder nyorienteringsfasen som inte har någon avslutning. Det som har hänt kommer alltid att finnas kvar som ett ärr, men behöver inte förhindra kontakten med livet.
Hur länge de olika faserna pågår är väldigt individuellt, men generellt kan sägas att chockfasen är relativt kort, från någon timme till någon eller några dagar. Reaktionsfasen är längre, den kan pågå flera månader. Likaså bearbetningsfasen som kan vara uppemot ett år.
Alla reagerar olika på en kris, men de allra flesta följer detta förlopp. Det kan vara bra att känna till för att lättare känna igen sig och förstå det som händer. Det är bra att känna till att de flesta som på något sätt drabbas av en omvälvande förändring reagerar så här.
För några går det snabbt att ta sig igenom, dyka ner och sedan klättra upp på andra sidan och finna att det kanske har blivit bättre. För andra är processen långsammare och mer utdragen. Inget är rätt eller fel, men så här fungerar det. När natten är som mörkast lyser stjärnorna som klarast.
Så hur gör man för att ta sig igenom, klättra upp på andra sidan?
Förslag
Ta vara på er i vinterkylan – kom er ut i ljuset en stund och njut av det
Senaste kommentarerna