Kvinnors intressen

Jag har blitt lite kvinnofokuserad i veckan av olika anledningar. Därför jag har spenderat rätt mycket tid bland kvinnor. Lite udda för mig som mest rör mig med karlar!!!??? Av olika anledningar.

För rätt länge sedan så gick jag en utbildning för att få leda ett projekt som strax ska startas upp. Vi skulle som vanligt presentera oss vad vi heter, gjorde och vilka intressen vi har samt varför vi var där. Det är alltid lika roligt att lära känna andra genom att få höra vad de har för intressen som säger mer än vad de jobbar med.

Tycker vi är alltför koncentrerad på och värderar folk efter vilket arbete de har så jag blir lite störd. Det som slog mig var att efter cirka 5 stycken hade berätta så kom den sjätte som sa att hennes intresse var FAMILJEN och direkt såg man skammens rosor på de fem första. De ropade lite ut i luften att de minsann också hade familjen som intresse.

Jag kände mig trött, gammal, bitchig (som ungdomen säger) och lätt elak. Samt lägger till angående ett av veckans inlägg;
Ja, alla får ju ha sina intressen man är ju OLIKA. Jag säger inte ens rätt eller fel utan allt har nyanser.
MEN inte som i karl utan mer som men men men ,,,,,,,,,,,
Mitt intresse är inte FAMILJEN, den har jag liksom inpå, de som ger mig näring att leva, ger mig näring att utvecklas och bli den jag är och den jag ska bli. Familjen och även vänner som är den livslina ut i världen på många olika sätt. Men de är INTE MITT INTRESSE.

(Jisses, Frida Hyvönen spelas på Radion – får GÅSHUD – hon är bara så BRA)

Många som fastnat i stressen klor har levt för sin familj, de har servat den på olika sätt, båda barn och man och andra släktingar. De har gett upp sig själv för att vara till lags, vara duktig flicka och känna sig behövd. Den känsla man får när man presterar är den drivkarft som gär det lätt att leva – tills det går över styr.

Man förlorar sig själv på vägen. När jag träffar människor som är nära "vidbränthet" så kommer de inte ens ihåg vad de tycker är roligt, vilka intressen de har/hade eller vad de gjorde innan familjen och jobbet tog över all tid.

Så jag är noga på vad mina intressen är, att jag inte pressar mig för hårt, tror att gräset är grönare på andra sidan, tror att expandera är det som gäller. Jag imponeras inte av de som berättar att de har flera jobb, jobbar långt in på nätterna, behöver helgerna för att hinna med och det är bara så ROLIGT.

Förr eller senare slår honungsfällan igen – det som var sött och gott blir till slut till en fälla som slår till över nacken på en.

Det är bra med intressen som bryter av mot jobb och familjen.

En kommentar

  1. Smulan

    Förstår att några fick dåligt samvete för att deras första val av intresse inte var just familjen. Familjen ser man ju inte som ett slags personligt intresse. Familjen är ju en del av ens liv och för många en självklarhet.

    Sitt personliga intresse är nåt man mer kanske gör för sin egen skull, nåt man själv vill göra för att det är kul, man mår bra av det och det ger också en chans att få vara lite för sig själv, utan familjen, om det är möjligt. Vad intresset sen är har mindre betydelse.

    En del har dock sina intressen gemensamt med resten av familjen vilket inte heller är så dumt då man säkert får ut mycket av det. Men jag tror vi alla behöver en liten stund för oss själva utan familjen. Att få umgås med både gamla och nya vänner.

    Några har sitt jobb som det stora intresset. Jobbet blir ett sätt att leva. Det är ofta skapande arbeten som se till att köra igång olika projekt, konst, hantverk osv. Dessa människor klarar sig i regel mycket bra vid en ev. arbetslöshet eftersom dom hela tiden är skapande och inte alls rädda för att prova på nya saker.

    Dom som däremot lever för att arbeta och inte har andra intressen på sin fritid har svårare klara arbetslöshet eftersom jobbet gav dom det sociala livet vi alla behöver. När jobbet försvinner står man plötsligt utan allt, kan det kännas som. Dom vänner man hade i jobbet träffar man inte längre eftersom det enda gemensamma träffpunkten var just på jobbet.

    Men om man istället fokuserar sig lite på sig själv och vad man själv en gång hade för drömmar och intressen så är det inte alls svårt se ljusare på livet vid en väntande arbetslöshet. Ingen idé lägga ner energi på oroa sig då man vet man blir arbetslös. Bättre försöka se möjligheterna vad man kan göra åt det man hamnat i.

    Allt löser sig med tiden även om det kan se nattsvart ut. Det kan kanske kosta en del av dom bekvämligheter man skaffat sig under åren men att tvingas säga nej till dom sakerna är det inget man dör av. Tvärtom kan det ge ett nytt sätt att se på livet man har framför sig.

    Var och ens intressen måste få vara var och ens intressen utan att andra ska tycka eller tänka det inte alls är så bra. Vad man själv vill med sitt liv måste var och en själv komma fram till. Ingen kan tala om för någon annan hur den ska leva sitt liv.

    Men jag tror att om man har egna intressen utanför familj och jobb så gör det så mycket lättare för oss den dagen ungarna lämnar boet eller då vi blir arbetslösa.

    Så se till må bra av det du gör, oavsett vad det är du gör.;-)

Lämna ett svar till Smulan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.