Kvinnors behov av att vara sams

Varför är det så svårt att diskutera olika saker utan att bli osams, utan att bli liksom utfryst?

Jag diskuterar gärna olika saker med andra. Allt för att jag på nått sätt tycker det ger mig ett nytt sätt att tänka, se på olika saker. Skvaller och trams fyller inte så stort behov hos mig som att få vända ord med andra i de ämnen som jag behärskar.

Ibland får jag erbjudande att hålla "brainstorming" möten. Dessa utförs ju på ett litet speciellt sätt genom att man bara tar hand om deltagarnas idéer, strukturera upp dem, ställer motfrågor och får folk att spåna vidare tills man i princip har kräkts ut ALLT.

Jag kan falla in i "brainstorm-fällan" när jag diskuterar vilket kan få mina "meddiskuterare" att få totalt frispel på MIG. Detta har jag försökt reda ut, hur det här kan uppstå. Jag vill ju så gärna vara älskad och omtyckt av andra.

Vad jag kommer fram till är att när jag diskuterar, inte kan använda mig av att liksom samla ihop allas argument, suga på dem och sedan spotta ut – likt en honungskaramell- vad jag tycker och tänker. Behöver inte vara varken rätt eller fel utan mest något att resonera vidare över.

Detta kan få de andra att gå i taket, anklagelsen är rätt rå och osande eftersom de tycker att jag är:
Oengagerad
Ointresserad
Tar inte deras ord på allvar
Negligerar vad de säger
Bortförklarar
Nedvärderar
Besserviesseranlag

Allt detta eftersom jag inte svarar på varje påstående med mitt tyckande etc. I nästa stund kan man bli skitförbannad på mig och "VÄGRAR PRATA MED MIG" på ett långt tag, flera veckor/månad.

Jag har provat att krypa lite, ta personen avsides och säga att det var så smart det du framförde. Jag behöver verkligen tänka på det och det var så näringsrikt att få lyssna på dig. Vi blir väl inte ovänner bara för att vi har olika åsikter. VIPS så tinar personen upp och blir så mild och glad, nästan bästa polare som sedan försvara mig i ur och skur.

Det är så fascinerande på något sätt.

SMULAN Jag kan bara hålla med dig.