När det passer med tider så åker jag gärna buss till Umeå på jobb. Har börjat förlika mig med att bussens tider inte är att lita på så det gäller att ta till tid för att hinna dit jag ska.

Har börjat vara då och då på nordens mest växande och anlitade viktcentra. Det medför att bussen blir ett bra och vilande alternativ till att sitta och dänga bil fram och tillbaka. Helst när jag inte ska utföra några andra jobb, ärenden eller annat som ska göras den dagen.

Att åka buss är bara det en rätt rolig och annorlunda upplevelse. Jag åker mer än hälften av tiden med Norrlandskusten – stiger på i Sikeå. Den här bussen har en värdinna/värd som går omkring och myser, tar bort skräp och erbjuder förtäring under färden.

Igår när jag åkte så hade jag några bakom mig som ville köpa biljett detta medför att det tar en stund att sätta sig innan bussen kommer igång. Automatiskt blir man hänvisad att gå upp på andra våningen.

Jag tar stegen i högsta hugg och ställer mig överst och blickar över passagerarna. Åldern på de som åker är väldigt varierande och bussen är rejält FULL med folk. En äldre dam bredvid mig verkar ha köpt båda sätena – dubbel biljett eftersom hon sitter på det yttersta sätet och har sin väska placerad på sätet bredvid.

Bussen stod stilla och ingen kom upp bakifrån i trappen så jag kan iakta en stund till. Jag tittar stint på damen som har ett säte till övers. Hon ignorerar mig totalt. Jag ser att hon sneglar lite på mig i ögonvrån så jag fortsätter att blåstirra men hon tittar bara mer intensivt och fokuserat ut genom fönstret.

Detta funkar inte för mig utan jag börjar TOKLE åt beteenden. Skrattet liksom bubblar upp och jag biter mig lite i kinden för att undvika det hela. Detta ska ni ALLA VETA uppmärksammas av de passagerare som sitter runt damen. Så alla runt omkring börjar också tokle och få skrattrynkor runt ögonen men de har ingen ledig plats bredvid sig.

Då börjar det klappra i trappen bakom mig så jag tittar snabbt ned och börjar sedan gå i gången längre bak för att få en plats. Här är det annorlunda. De få platser som är över är ytterplatser och de som sitter innerst har lyft bort väskor och prylar som de uppenbart hade där när jag kom upp. Men de är vänliga, ser med öppen blick på mig och plötsligt blir det svårt att välja en plats att sitta på.

Det känns som om jag sviker de andra när jag väljer en plats bredvid en ungdom – en karl med lockigt hår – Beatelsstuk – skäggstubb och med varm blick.

Sitter sedan en stund och funderar över vad det ska kosta att sitta på de VIP-platser som finns längst bak i bussen. Inte många sitter där så jag antar att det är för DYRT. Funderar också över vilka som ska tänkas åka där för affärsmänniskor törs inte lita på bussens tidtabell.

OCH ingen fick sitta bredvid damen som köpt på sig dubbla säten under färden in till Umeå.

Jag har fått den stora äran att vara mentor till ett UF företag i Umeå. Idéer som spirar, inga hämningar, stora och små planer som ska landa i en verklighet som ska fungera. Tiden som rinner mellan fingrarna, pengarna som inte finns och frustrering över problem som uppkommer på vägen och som måste lösas.

Det är underbart att få vara en del i en skapande process men det känns lite sorgligt också för mina adepter ska även passera sin utbildning med glans + att de ska starta företag och få allt att fungera runt det. Menar att jag har inga avgångsbetyg, uppsatser etc som ska lämnas in. Kommer jag till ett problem som ska lösas så kan jag grotta ned mig ordentligt tills det är löst. Det funkar inte för ett UF företag – skolan ska också funka.

Men kraven på deras företagande är högt, de ska bedömas under de två dagar när man på Nolia är på mässan. Den mässan är i slutet av denna vecka. SÅ vad satsar man på? Ett bra avgångsbetyg eller höga poäng på det företag de ska avveckla innan de slutar. Vad väger mest i andras ögon, vilken merit bör man satsa på?

Tack och lov ska jag inte bedömas på samma sätt – GREAT.

MITT (ni ska veta att jag är SÅ stolt och jag vet att man kan inte äga någon annan men ?men?) UF-företag har haft sina mottgångar eftersom man importerat vissa delar och med det uppkom vissa buggar i bokföringsprogram etc.

Det som fick mig att reagera är att de ville göra något roligt med sin monter som ska finnas med på mässan i slutet av veckan. De tog beslutet att gå till Design Högskolan och fråga om de var intresserade av att hjälpa dem med montern. I sin tur skulle de få ha sin logga, sitt/sina namn väl synliga. En otroligt bra win-win situation, helst när jag vet lite grann mer dvs vilka som kommer att besöka deras monter för att uppmärksamma dem både i skrift och på bild.

DRÖM OM MIN FÖRVÅNING – DE PÅ DESIGNHÖGSKOLAN ville ha BETALT för att göra detta!!!!!!!!!!

Väldigt konstig attityd tycker jag och inte visste jag att eleverna på Design högskolan driver företag för det kan väl inte vara frågan om svarta pengar. FÖRLÅT?inser direkt att det kan inte vara så men LITE UNDRANDE BLIR MAN?

Samarbetar man inte mellan skolorna?
Jag känner att mina adepter tänker alldeles rätt, de erbjöd ett otroligt bra marknadsföringstillfälle. De kanske borde ha tagit 5 000 kr + moms för marknadsföring (designerna får sätta ut sina namn etc) samt att de ’erbjudit’ 5000 kr + moms, betalning för monterhjälp.

ELLER ?.. hur tänker de?
Jag kan inte tänka mig en mer fulländad marknadsföring när man ser vilka aktörer som står bakom UF – företagande. VILKEN SJUJÄKLAR REKLAM.

Grattis grattis till er vinst

Jag blir så stolt över att ni kunde vända et underlag till att vinna. MÅNGA GRATTIS till er.

Jag känner att jag måste förtydliga eftersom det tydligen sker en begreppsförvirring angående Ambassadörerna för kvinnliga företagare

Regeringen har utsett 880 ambassadörer i hela Sverige och i Västerbotten är vi runt 30 stycken.

Jag är en av dem och jag blev nominerad av Företagarna Västerbotten. Det är viktigt att TRYCKA PÅ MED SVART TEXT att vi inte har något med jämställdhet eller jämlikhet att göra. Det har varit en av de första och största reaktionerna som vi alla ambassadörer har fått kastat över oss.

Ibland möter vi ett lätt förakt, jag vet inte varför, men det finns där och bubblar under ytan och mer förstör vårt uppdrag än lyfter upp problematiken.

Man vet – vi vet – jag vet att undersökningar av vetenskaplig karaktär visar att ungdomar och människor i stor utsträckning ser en MAN i KOSTYM som företagare. Ställer du upp 30 personer och frågar en skolklass vilka de tror är företagare så pekat de sällan ut en kvinna. Så vi är i första hand till för att visa att det finns KVINNOR som är företagerskor.

Vi jobbar som alla andra ambassadörer, vi är utvalda kvinnor som ska ställa upp fyra gånger per år GRATIS med att berätta om vår väg till företagandet. Detta ska vi göra för de grupper som inte har pengar till att betala för oss och vi får inte konkurrera med övriga föreläsare. De grupperna är skolor, föreningar, starta eget m.m.

I veckan är vi t ex ett gång som kommer att prata för de varslade på Volvo i Umeå.

Oss bokar man genom NUTEK (http://ambassadorer.nutek.se/) och man kan även uppge i informationsrutan vilka man vill lyssna på. Vi har rätt att neka om vi uppfyllt 4 ggr/års gränsen eller inte har möjlighet.

Detta är ett ypperligt tillfälle att ta del av kvinnors väg till företagandet, får de sämre lån på banken eller är det en myt, förstärker eller försvagar vi bilden av att kvinnors företagande handlar om att koka sylt och oroa oss för barnen som är på dagis?

Chansen finns att TA DEL AV VÅRA OLIKA VÄGAR , krossa myter, ta död på gamla förlegade värderingar och öppna upp sinnet för ett nytt sätt att tänka.

Igår var det internationella kvinnodagen – vilket säkert alla har uppmärksammat.

Maud pratade om hur man underlättat för företagandet och att t ex Almi har fått mer pengar att hjälpa till med. Detta blev liksom en ’väckarklockla’ eftersom vi vet att flera kvinnor varit till Almi med sina ideér men att man verkligen inte vill bidra med så mycket. Så vi tog en rejäl diskussion med Maud om det.

Hon hade riktigt snygga livvakter den här gången…*wow*

Det är bra att komma till insikt om hur man är i andras ögon men inget som jag tar på något större allvar utan mer med glimten i ögat

Något som verkar vara något ohyggligt hemskt är att jag inte ögnar "födda" sidan i VK någon tid. Jag är faktiskt inte alls intresserad av hur många barn som föds varje vecka, hur många syskon de har och om de är "prematurbäbbisar" eller inte. Eller vad mer man kan spekulera om över en "föddaannons",
Vad jag mer finner lite oroväckande är att en "föddaannons" tydligen är gratis men ett "döddeannons" kostar rätt mycket.

En annan sak är att jag gärna diskar när diskmaskinen är halvfull bara för att min favoritkopp står där inne tillsammans med trivsamma tekannan!!! Miljöbovstant..YES, att diska för hand är inte att tänka på.

På E4-an när man kommer till 110-hastighet orkar jag inte pilla ur farthållaren utan envisas med att köra 90. Tittar ordentligt på de omkörande bilarna och flinar lite åt de jäktade, supercoola fartdårarna. Ignorerar totalt att jag gillar att köra fort och att latheten tar över hand. Menar att bara med en liten fotrörelse kan jag ändra hastigheten men min blyfot är dock alltför tung för att flytta på sig.

Jag struntar i hur många som besöker min blogg och håller inte koll på min räknare. Mest besökare dör lyckligast!! Är det så, så kommer jag att vara miserabel vid min dödsbädd om jag nu minns att jag bloggade på VK.

Kalle käre vän, du kommer att bli en hit på ålderdomshemmet. Har du aldrig tänkt på att bosätta dig i Indien. Om man nu bortser från att landet har "Indienodör" så har landet ett lugnt tempo, är relativt billigt samt har bra läkarvård.

Smulan du har så rätt. Jag har inte kunnat uttrycka mig bättre. Tänk om vi skulle frånta alla mötesdeltagare sina mobiler som vi lägger i en korg framme vid "katedern".

Eftersom jag varit "mittemellan" allt i veckan så måste jag rensa och ta hand om min mailskörd. Ska fundera ut vad jag ska säga under mina 15 minuter i rampljuset på söndag när jag ska säga några ord om Ambassadörerna för kvinnliga företagare.

Ha det gott

Varför är det så infernaliskt svårt för folk att komma i tid.
Jag blev så förvånad igår. Min kollega hade ett möte med en förening inom den offentliga sektorn och jag skulle bara övervaka det hela med ett halvt öga sådär.

Först kom ett gäng i god tid – 10-15 minuter före, sedan trillade det in några på utsatt tid men största delen kom efter utsatt tid vilket gjorde att början blev 15 minuter för sent. Jag är ju rätt luttrad när det gäller sånt här så jag skulle helt enkelt ha startat vid angiven tid och gett alla som är för sena "onda ögat".

Min kollega var dock SMART för att alla skulle få en liten present men den skulle de få i när allt var klart. Då kommer nästa grej – det finns de som måste gå innan allt är klart. Det är bussar, bilar, flyg, sjuktbarn och svärföräldrar som är orsaken. SÅ DE SOM GICK FICK INGEN PRESENT ?.hahahaha?smart drag.

Varför komma överhuvudtaget om man måste gå innan det är SLUT?

Jag har tänkt på detta under åren när man bokar upp möten med folk. Inom industrin så infinner sig alla som är inbjudna och de är i tid. Inom offentliga sektorn är det mer både si och så med det hela. De kommer om de har LUST och släntrar gärna in flera minuter efter utsatt tid.

Tänk om de skulle tänka mer på andras tid och respekt – sällan det sker.

Droskan
Såg att bandet Kebnekaise har återuppstått igen och ska spela på Droskan imorgon. KUL!!!

Robertsfors kommuns starkaste industriföretag har hamnat på "the dark side of the moon".

Jag minns när jag jobbade på företaget och den dåvarande VD´n sa att det stod mängder av människor utanför grindarna som bara ville in och jobba. Vad han då menade är inte dagsläget med att det finns många arbetslösa ute i samhället utan att företaget var så stabilt, så solitt att ALLA VILLE JOBBA DÄR.

Hur många gånger har vi inte sagt i samhället att om E6 går omkull så blir det panik, slutet för vår kommun. Nu går det inte omkull utan har minskat sin styrka och vad jag förstår, gör som så många andra, att man försöker behålla utvecklingsavdelningen.

Det kommer att bli en spännande framtid i utvecklings synpunkt. Vad kommer att komma för NYA idéer, nya företag, nya produkter och nya yrken.

Var inne i Umeå på jobb igår. Tog med mig kameran för att se om jag skulle hitta något roligt att ta kort på. Då hittade jag dessa ’doldisar’ – säkert på väg till någon testbana någonstans.

Tänkte bara slänga in några ord idag. Har en hel del att göra eftersom fredagen tillbringades mest till att rensa mailen och ta det lugnt.

Helgen har vart otroligt rolig. I lördags hade vi fulla garaget med folk från 12.00 på dagen till 03.30 på söndagmorgon. No drama – bara roligheter som löste av sig.

Söndag tillbringades med att åka Vasaloppet och femmilen + greja lite med mat, tvätt och annan hemmapyssel mellan varven. Så helgen har varit KANON.
Jag har funderat en hel del på vilka rubriker som drar mest folk att läsa inlägg men det blev bara en liten fundering – inget mer.

Ha det gott idag.