Kattstrypar´n

En väldigt megaroligt midsommar har passerat med intressanta samtalsämnen.
En av de världsomvälvande samtalsämnen innehåll en fundering på vad en "kattstrypare" egentligen heter i handeln. Det började med att YsterSyster delgav oss att hon stoppat allt arbete på ett farlig område och beordrade att det skulle stängas av. Detta skull ske med band och "kattstrypare".

Ni vet det där lilla vita plastbandet med räfflor på som liksom stryper och snör åt sig själv när man petar in ena änden i "hålet". Är det någon som vet det "rikssvenska namnet" på en kattstrypare? Här fungerar det utmärkt att gå in på en järnaffär och säga kattstrypare utan att djurrättsfolket sätter kaffet i vrångstrupen men vad heter det egentligen?

Och finns det HÄSTSTRYPARE modell mycket större.

Rätt ska va rätt!
Ett annat samtal i helgen föranledde också till en kort fundering. Samtalet lät ungefär så här;

Person A;
– Jag bakade kakor till helgen!
Person B;
– De var så goda så jag åt då upp halva plåten!
Person A;
– Fasiken vad du överdriver jämt. Du åt faktiskt bara några!
Person B;
– Jag åt jättemånga. Räknade du föresten hur många du hade gjort innan och sedan hur många jag åt?

Detta lilla samtalsämne får mig att fundera på varför person A känner sånt behov av att det ska vara exakt RÄTT.

Historiens andemening.
För historiens skull spelar det någon roll om saker och ting händer på måndag, onsdag eller fredag? Klockan 14.00, 16.30 eller tidigt på morgonen? Varför känner man att det ibland är så himla viktigt att påpeka att de små detaljerna inte 100% stämmer när dessa inte har något att göra med att förhöja historiens klimax?

Allt ljus ska icke lysa på den andre personen som lägger sig i. Påpekar man så äts själva historien upp av påpekandet och poängen med berättelsen försvinner och lämnar den ena som berättar i ett fånigt, nedvärderande och tråkigt utgångsläge.

Personen som påpekar känner sig åsidosatt och vill bli centrumets händelse. Ett slags bekräftelsebehov som behöver fyllas och återskapas i gruppen av de som sitter och pratar.

I samtalet ovan så ville person A att åhörarnas fokus skulle ligga på själva utförandet, bakandet av kakorna. När person B ville förstärka kakornas förträfflighet med att trycka på hur goda det är så flyttas historien till fel person. Fokus flyttas till smaken och A måste skynda sig att "platta till" person B med att trycka ned genom att påföra denna en "överdrivar" dräkt och få denne i ett sämre skimmer.

Är det en liten tuch av härskarteknik?

Ja vad säger ni?

Maria; det tar kanske ett tag att se och lära sig hur mycket folk som verkligen dyker upp på cafét. Vi får annars ge lite tips….

Jan N; Fröken Fjällströms café ligger på Gammlia, ta höger inna Sävargården – i den lilla röda stugan. Du kan inte ta miste det är mängder med bilar där innan det öppnar.

Jag finns på twitter