Gratis är gott – mina konstiga tankar.

Jag ser, hör och känner av att många som säger att det finns så mycket gratis
att använda för oss. Att man är dum som inte tar till sig allt, att uppfinna hjulet igen.

Alltså jag måste erkänna att jag tillhör de tjuriga och ’VILL och KAN SJÄLV’. Vill göra saker och ting bara på MITT SÄTT, helst hitta på det och utveckla det för jag vill inte bli någon…*darrar på stämman*… COPYCAT…

Jag har lite svårt att bara ta emot allt GRATIS – få det serverat för mig. Har sett
att folk som får för mycket gratisråd och sånt snurrar in sig i ett nät av olika
dåliga beslut och hakar på ALLT och dräper sig själv.

Man vill så mycket, vill hinna så mycket, vill göra allt rätt efter alla konstens regler och plötsligt sitter vi där fast i vår egen honungsfälla. Det är oerhört lätt som företagare, man som kvinna, att när det börjar gå trögt ta till ALLT som finns.

Om jag hårddrar det – överdriver lätt så har jag har svårt att ta RÅD, helt enkelt
från andra. Lyssnar in, tänker och tycker att det är smart men att det gäller inte mig. Dessutom har inte jag hittat på det så jag kan inte använda mig av det.
Även om det är smarta grejer.

JA JAG VET, jag kan måla fan på väggen. Man måste hitta sin egen sanning,
sitt eget driv och sanera starkt i alla råd och sånt som trillar över en. Kritiskt granska.

För mig är något sällan ’HELT GRATIS’ utan det finns en hake någonstans, en motprestation eller något hela tiden. Ibland har jag elakt tänkt att de sitter med EU-pengar för attge mig en massa konstiga råd eller förkasta min idé helt.

Att använda detta nätverk – VK blog, är det GRATIS? Eller kostar det i tid och engagemang från min verkliga tid? Det är ett övervägande jag gör hela tiden.

Jag har en JÄTTEKONSTIG ÅSIKT som inte så många andra har men det har nog mer med hur jag är som person. Ibland har man en idé som inte alls är så bärande eller luktrativt men det skulle vara så roligt att PROVA DEN. Alla man pratar med säger att det är vansinne etc. Jukkasjärvi ishotell….

MEN för SIN EGEN DEL – testa den, prova och se om det funkar för;
– DÅ DÖR JAG LYCKLIGARE, jag har provat och fick ett facit att det inte gick.
DÅ vet jag och behöver inte fundera så mycket på det.

Man när den lilla drömmen som ligger och pyr och i detta stadie så brukar inte
investeringarna vara så stora etc. DET ÄR SÅ GOTT FÖR SJÄLKÄNSLAN för själen
att prova den.

Ah det gott idag

5 kommentarer

  1. Kalle

    Så klok du är, trots ditt ungdom, eller är det kanske tack vare den, ungdomen alltså. Jag är tämligen säker på att du inte ser dig själv direkt som en ungdom, men vänta bara tills du blir 68. Då är alla i din ålder ungdomar för dig.

    En dag ”sitter du på hemmet” – kanske – och då kommer du säkert inte att ångra så mycket av det du gjort under liver utan mer det som du INTE gjorde. Det är en gammal sanning, men den tål att upprepas.

  2. Charlotte

    Så är det, det kostar ändå i slutändan. Jag lyssnar gärna på gratisråden men fattar själv beslutet sedan. Man kan prova och backa sen. Allt kan man inte göra, då blir det inget gjort till slut. Och bara hjärnspret!
    Och det vill vi inte ha eller hur?

  3. Smulan

    Hmm….ska man hårddra det hela så är väl knappast nåt gratis. Råd från goda vänner i någon speciell fråga är visserligen gratis men det kostar både tid och energi att ta emot och sen ta till sig rådet, eller såga det. Så om saker kostar eller inte är hur vi väljer se på det.

    Och vad som är dyrast kan man ju också kanske fundera kring. Är ens egen energi billigare än pengars värde?

    Vad som påverkar vårt val att förverkliga våra idéer eller inte kan väl ha olika orsaker. Man kan tänka att om idén håller sig kvar i ens sinne så är det kanske värt prova på den. Lyckas man bli framgångsrik genom sin idé så är det ju bra. Om inte så kanske den kan ge ett personligt värde i form av goda erfarenheter.

  4. Lisbet - herself

    vad härliga ni är som vågar och vill kommentera.

    Helena – jag provar alldeles för mycket och ROLIGT har jag.

    Smulan – härliga tankar du har. Det får en att tänka vidare – tack för det.

    Charlotte – min ambassadörskompis från Nova STockholmia. Håller med – någon ska betala ALLT.

    Kalle – du är för rar. Jag är ju gammal men inte alltför klok i många frågor. Man ska inte bli det för då kan det bli rätt trist.

    Ta vara på er.

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.