Jag är resistent

Alltså – hur sällan behöver jag hjälp av Vårdcentralen?
SVAR; Väldigt sällan men jag hamnade i något slags missflyt för något år sedan som fick mig att bli redigt förbannad – helt enkelt. detta blev tredje grejen på kort tid.

I denna ISOLERADE händelse, när jag behövde hjälp så möttes jag av en sjuksyster i vita bepansrade kläder som vägrar visa någon slags empati, förståelse eller medgörlighet. Och som UTÖVADE MAKT!

TYP…ta en alvedon var fjärde timme hjälper inte mot den åkomman jag hade.

Droppen som fick bägaren att rinna över var att efter ett års utredning på sjukhuset, med ordination därifrån bli MISSTRODD, NONCHALERAD, IDIOTFÖRKLARAD och en massa annat jäkla dravel.

Fick pencilin att ha hemma och hinna ta innan smärtan och blod kommer dvs från sympton till blod på 20 minuter. Ordinationen från SJUKHUSET I UMEÅ fungerade uttmärkt.

När inte pencilinet tog så kontaktade jag vårdcentralen. Fick först utstå en kvart skällning för att jag tagit pencillinet, sedan att det kunde vara för gammalt (var det inte)
MEN ATT FÅ KOMMA TILL EN ENKEL SNÄLL FÖRSTÅENDE LÄKARE DET VAR TVÄRSTOPP. DE DÄR TANTERNA STOPPAR EN……

Hamnade på akuten en lördag, fick sitta i fem timmar och vänta. redan i luckan frågade man om jag ville ha SMÄRTSTILLANDE eftersom de såg hur ont jag hade!!??  wow!

Där konstaterade man helt vänligt att jag var resistent mot det pencillin som jag fått. Man konstaterade också att jag hade haft många öroninflammationer under min uppväxt och fått en hel del pencillin. Vips fick jag ett nytt och efter 3 timmar var smärtan och blodet borta…

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.. men annars har jag inget att klaga på när det gäller sjukvården. Jag gör hädanefter som så många andra. Väntar och åker in AKUT till Umeå och belastar deras vård istället.

Känner att jag måste göra ett förtydligande. ALLA ÄR JÄTTEBRA när man kommer innanför och får träffa alla dessa fantastiska männskor som både vill och kan hjälpa en. De är GULD värda. MEN SÄLLAN MAN KOMMER SIG IN DIT