Tillbaka till Skolornas nedläggning

 
Anders Sellström skriver HÄR angående vilken skola som ska bort. Anders tolkar det som att det inte har att göra med vilken skola som är populär bland elever och föräldrar utan om ideologi och politik.
Ingen har kommenterat så då utgår jag ifrån att man tycker som honom eller?

Kommunerna har inte pengar och vart ska man få fram dem? Vart ska man spara?
 
Jag har hört många ledsna röster ibland vårdpersonal som säger att det motstånd de möter är uttalandet att de pratar i egen sak. Att de är för jäviga i frågan? Är man jäviga i skolfrågan?

Strider föräldrar bara för den skolan som de har sitt eget barn i.

 Vilka vill ha kvar skolorna? Föräldrarna till barnen?

Här slogs högstadieti Ånäset ihop med högstadiet i Robertsfors. Några av föräldrarna i Ånäset slogs för att skolan skulle vara kvar och merparten av barnen såg fram emot att få komma till Robertsfors. (detta antar jag efter att ha läst ungdomarnas uttalanden i VK innan flytten). Det gick jättebra – gränsen mellan samhällen löses upp när barnen lär känna varandra etc.

  
Har någon frågat barnen vad de vill?
 
JAG FRÅGAR IGEN;

Är en 7-årings utveckling (skola) mer värd än en 46-års kvinna som fått hjärtinfarkt (vård) eller en dement 67- årings gruppboende (hemtjänst)?
 
Om 7-åringen är din dotter och 46-åringen din fru/man och 67-åringen din mamma. 
väljer du bort?

 

 

Etiketter: ,

11 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Jag kan ju inte svara för alla men jag väljer inte bort någon.

    Döp om barnbidraget till t.ex. familjebonus, behovspröva familjebonusen, fördela pengarna som blir över från alla som tjänar för mycket för att få familjebonusen, till skolan där deras barn går.

    Sen kan jag inte svara på hur mycket det skulle hjälpa för jag har ingen insyn i hur mycket pengar som betalas ut varje månad eller hur fördelningen skulle bli, skola till skola. Have a very nice day!

  2. Lisbet Olofsson

    Svar till Lotten! (2009-10-15 08:39)
    Lotten – kan det också vara så att politiker och kommunens tjänstemän också är JÄVIGA!! Man slåss för att INTE sin egen avdelning/tjänst/produkt ska försvinna från den kommunala verksamheten.

    När jag pratar med många så säger alltför många att det finns för många kommunala tjänstemän som inte utför sina jobb till belåtenhet. Men det går inte att kicka dem utan man inför någon slags ”skyddad” skrubb där man petar in dem. Syns de inte så finns de inte.

    Vet att kommunhuset i Robertsfors inte riktigt rymmer alla som jobbar där etc.

    Vad jag känner är att JAG är alldeles för lite insatt i frågan för att riktigt greppa det hela. Jag vet helt enkelt inte vad man skulle kunna prioritera bort när jag inte vet vad alla gör etc.

    Märker att Biblioteket har fått mindre öppettider – kan det vara ett led i detta.

  3. Lisbet Olofsson

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2009-10-15 10:07)
    Där säger du något som skulle vara genomförbart. Du menar att barnbidraget betalas ut till höginkomsttagare? Så de kan anställa barnflickor (generalliserar grovt).

    Maria – det skulle väl vara en bra ide. Frågan är hur många tjänstemän ska ska anställas för att få till det etc.

    Fasiken, hur man ä vänder sig har man rumpan….bak..

  4. Maria Lundmark Hällsten

    Jovisst är det så. Jag kan faktiskt reta mig lite på detta då man hör om dom somm lagt undan hela barnbidraget och när barnen flyttar hemifrån så har dom pengar till kontantinsatsen till en egen lägenhet.

    Kan inte annat än säga att det sticker säkert i mångas ögon, och speciellt på dom, vars barn, aldrig ens kommer i närheten av dom pengarna, för dom går åt till allt vad ett barn behöver…under uppväxten. Och du, jag har också den där saken…bak. Säkert alla tjänstemän också. Hur göra?

  5. Soffan

    Vilka känslig frågor du TÖRS ta upp. Sedan att du erkänner att du inte har stenkoll känns skönt. Gillar din stil som inte känns så besserwisseraktigt.

    Och som du säger, man kan ha åsikter om vilka som ska prioriteras. Granskar man så visar det sig nog att de som har barn i skolåldern väljer skolan och väljer bort svärföräldrarna etc. De som har vuxna barn och behöver sjukvård väljer vården etc.

    Intresset styr

  6. Ånäsetbo

    Äntligen någon som tärs säga det vi andra tänker.
    Det var bara en liten klick starka föräldrar som försökte stoppa högstadiets flytt till Robban. Vi andra förstod problemet med ekonomi och ville att barnen skulle lära känna Robbanungarna. Inga problem för oss.

  7. Kicki Axengrip

    Hej Lisbet!
    Intressant frågeställning du tar upp. På sista frågan om vem som ska bort är en ekonomisk diskussion kontra människovärde. Hur kommunerna resonerar vet jag inte men hur landstinget resonerat i pappas fall vet jag. Mina erfarenheter av sjukvården är att de prioriterar den som har chans att överleva och bli frisk. Pappsen satsade de jättemycket pengar på 2007 för han var i grunden frisk. Och när de väl har börjat satsa får det kosta hur mycket som helst. Annars är det som en investering i onödan. På en sådan patient finns det inga ekonomiska gränser var vad de sa till oss.

    Sjukvården var väldigt tydliga med att om det skulle uppstå komplikationer som inte går att åtgärda så stänger man av alla livsuppehållande maskiner. Och hade pappa haft några som helst andra grundläggande sjukdomar så hade de inte satsat något alls utan låtit honom dö redan 2007. Och andra grundläggande sjukdomar kan vara exempelvis diabetes. Så här resonerar landstinget.

    Hur kommunerna resonerar törs jag dock inte språka om. Om vi måste välja mellan att slå ihop två skolor och rädda livet på en hjärtsjuk patient förefaller valet ganska enkelt för mig.

  8. Anne-Marie Mäkelä

    Vilka svåra frågor! Det ligger nog mycket i att man prioriterar efter ens egen livssituation. För att inte tala om att man inte gärna sågar den gren man sitter på.
    Jag minns från min egen utbildning inom psykiatri på 70-talet att vi fick diskutera den sortens frågor. Och så lätt det var att säga att man måste alltid prioritera barnen. Nu, med några år på nacken, och äldre släktingar så är det inte lika lätt…

  9. Anne-Marie Mäkelä

    Vilka svåra frågor! Det ligger nog mycket i att man prioriterar efter ens egen livssituation. För att inte tala om att man inte gärna sågar den gren man sitter på.
    Jag minns från min egen utbildning inom psykiatri på 70-talet att vi fick diskutera den sortens frågor. Och så lätt det var att säga att man måste alltid prioritera barnen. Nu, med några år på nacken, och äldre släktingar så är det inte lika lätt…

  10. Lisbet Olofsson

    TACK Anne-Marie!

    Jag har samma känsla som dig. Har man inte barn i skolåldern så flyttar man sina åsikter till de man kan relaterat till. Sin sjuke make/fru som har fått en allvarlig sjukdom.

    Det är så väldigt lätt att ha åsikter om man inte känner någon som sitter i en situation som man diskuteras.

Lämna ett svar till Lotten! Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.