KÖP SORG PÅ TUB

Jag får ibland lite försynta små undringar och frågor i all välmening och uttryckligen sagt; inte för att göra saken värre men du verkar så snabbt ha kommit igen från din makes död. Hur har du gjort?

Man får fråga – med andra ord – du får fråga mig.

Jag förstår frågan, förstår undringen men jag har otroligt svårt för att ge ett konkret svar.

 För att kunna sova bra på natten använde/använder jag mig av mental träning. Eftersom jag tillbringat mycket tid inom träningsvärlden så vet jag hur bra det är. Att lära sig att fokusera och låta andra orosmoment bara passera är inte lätt men det går. Innan jag somnar  lyssnar jag på 15 minuters mental träning, direkt jag vaknar på natten lyssnar jag och somnar sedan.

Grejen är att inte låta negativa tankar få fäste på natten då vår fantasi och "ältaförmåga" verkar fördubblas och börja gröpa ur oss invärtes. Direkt tanken styr mot sorg så fokuserar jag tillbaka till migsjälv. Avslappning ger en lugn känsla och man somnar.

Låter man tanken skena iväg så gror små frön som växer sig till insektsätande växter som äter upp allt förnuft inombords och man förlorar det jordnära stabila fästet. Förlorar sig i elände och förstorar upp, hittar på sånt som bara finns i fantasin.

Tillsammans med det vara benhård att undvika att tänka VARFÖR och OM.
Sven blev sjuk, sjukdomen tog honom. Åtgärder togs men det hjälpte inte. Ingen kunde göra något åt det.

Jag vägrar att göra efterhandskonstruktioner eftersom ALLT ÄR SOM DET ÄR.
Jag gjorde en patientanmälan, jag fick rätt och ärendet utreds. Det ger mig inte honom tillbaka. 

PUNKT SLUT

HANÄBÄST

Etiketter:

25 kommentarer

  1. Cilla

    Lisbet – jag beundrar dig. Men ditt lätta, glada och positiva sinnelag är grunden för din stabilitet och den smittar på oss andra tungsinta.

  2. Marre

    Mental träning är bra för allt. Använde det när jag skulle byta jobb.

    Tycker väldigt myckey om din blogg.

  3. Karin

    Jag lyssnade på dig för två veckor sedan och förundras över din sprakande energi och hur du trollbinder. Nu förundras jag även mer att du orkade vara så fantastiskt givande när du bär på en tung sorg.

    Många kramar

  4. Vadden

    Du är STARK, du kommer från en stark, positiv och öppen familj. Det hjälper.

    Du ger av dig själv – ni alla ger av er själva och mörkar inte.

    Som du sa en gång – NU SKA VI VEKLIGEN PRATA OM DET SOM BETYDER NÅTT.
    Jag tycker att du gör det med bravur, blandat med vardagliga händelser. TACK..tack Lisbet för att du delar med dig av sånt som vi andra undrar över men inte frågar om.

  5. Nina

    Det handlar om att bryta negativa tankespiraler oavsett om det är sorg eller man bara ältar på något. Själv läser jag alltid innan jag somnar. Det tömmer skallen så jag slipper mardrömmar. Tidigare löste jag korsord, men jag somnade ifrån dom och vaknade med blåa streck på kroppen från pennan… När jag jobbar natt lyssnar jag på radio när jag gör rutinjobb, annars springer tankarna iväg på oönskade utflykter- som du sejer, natten ökar ältaförmåga.

  6. Elmar Friesli

    Lisbet jag är mycket ledsen för din förlust och jag är mycket glad över din styrka att hantera sorgen. Dessutom tycker jag mycket om dina artiklar. Under årens lopp har jag förlorat hundratals kolleger, dessutom förlorade jag 75 arbetskolleger och chefer samt 12 nära släktingar i tsunamikatastrofen. Men livet måste gå vidare. Och även om man är stark, så är i sådana situationer tröst som en oas i öknen eller som ett lent ansikte i din närhet av en människa som förstår dina tårar, som lyssnar på ditt pinade hjärta, som stannar hos dig i din förtvivlan och låter dig se några stjärnor.

  7. Maria Lundmark Hällsten

    Det är precis vad jag menade då jag kommenterade din blogg för relativt längesedan, ibland, måste man bara gilla läget, och nu menar jag inte att man ska gilla eller tycka om saker som dom är men att det som varit går inte att ändra på, det är bara att acceptera och försöka gå vidare. Jag tycker också att du är klok och stark. Även fast det kanske inte är vad man alltid vill höra eller vara. Ha det gott!

  8. laila

    läste just din blogg om hur ”snabbt” du kommit ur din sorg efter din makes död. Vem kan bestämma hur ”snabbt” man hämtar sig efter en sån förlust, vem är jag som kan döma dig att du försöker leva någolunda…din sorg finns nog för evigt kvar i ditt hjärta..vad har nån för rätt att döma dig att sörja utåtsett, för man kan sörja,må fruktansvärt dåligt invärtes utan att det syns och allt sker med viljestyrka…så hur kan nån döma nån som försöker gå vidare trots en sorg så stor…förrns det drabbar den själv.

  9. Lisbet Olofsson

    Svar till Vadden (2010-03-24 08:37)
    Du har rätt, jag kommer från en familj där vi aldrig mörkar något. Vi bara BERÄTTAR som det är rakt upp och ned. Folk får ta det och att vara hemlig är inget som är klädsamt.

  10. Lisbet Olofsson

    Svar till Nina (2010-03-24 08:50)
    Där säger du verkligen något som också fungerar. Att läsa något så tömmer man tanken från allt som varit. Man somnar med en god känsla i kroppen.
    Har en svägerska som löser korsord – eller sover med dem som du säger. Avkoppling är a och o.

    Tack för tipsen – det är många fler som tar dem til sig. Det vet jag

  11. Lisbet Olofsson

    Svar till Elmar Friesli (2010-03-24 12:31)
    Det är just det som berör en mest – alla som är så otroligt vänliga och omtänksamma. Och ibland de som står lite på sidan av. Man även så glad över det oväntade.

    För hur man än vrider och vänder så blir många många berörda när människor dör.

  12. Lisbet Olofsson

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2010-03-24 16:53)
    Japp, jag tog dig på orden. Eller vi har nog ungefär samma utgångslägen i livet att försöka, säger försöka för det är ju inte alltid så enkelt men det funkar.
    Tack

  13. Lisbet Olofsson

    Svar till laila (2010-03-24 18:25)
    Ibland tror jag att det är folk som inte tänker sig för. De som i8nte själv har samma tänk som jag för ärligt så är det väldigt många som fastnar i sin sorg och inte kan acceptera vad som hänt.

    Som du säger, det är så indiviuellt också.
    Tack för dina ord.

  14. Lisbet Olofsson

    Svar till Vadden (2010-03-24 08:37)
    Där klickade jag för fort.

    Det var väldigt så många som i din omgivning har dött. Intressant att höra mer om hur du har tacklat det, rent konkret.

  15. LG

    Jag blir så imponerad och glad över ditt mod. Och även andras. Att folk faktiskt vågar fråga hur du gjort för att komma igen och att du vågar berätta. Det finns så mycket skuld i det här och andemeningen om man kommer igen ”för fort” brukar bli att man inte bryr sig. Men det handlar ju inte om det. Det är klart som fan att man bryr sig. Jag har själv mist nära anhöriga och vet vad det innebar för mig. Kärleken och saknaden finns kvar för evigt men man kan välja att gå vidare. Så du är stark och modig och en fantastisk förebild som visar att det går. Och tipsen om natten var kanon!
    Kram kram

  16. Katarina Hammarström

    Jag såg just att du skrivit detta på din blogg och jag beklagar verkligen din förlust av din man. Så sorligt. Jag har själv haft svåra stunder då jag förlorade min mamma för ett år sedan. Hon var drabbad av KOL och blev endast 64 år. Många gånger under dagen går mina tankar till mamma. Det har hjälp mig att hålla på med trädgård och tack vare henne så har jag mitt stora intresse i detta. Det har hjälpt mig i min sorg. Att gräva stenar, plantera och så ett frö. Det är meditativt verkligen.
    Vi syns ju nästa vecka.

  17. Lisbet Olofsson

    Svar till LG (2010-03-25 10:18)
    Jag tycker om när folk frågar – det gör mig inget. Jag tror i min enfald att folk frågar för att de bryr sig. Och frågar folk för att de är nyfikna och vill gotta sig i andras olycka SÅ BJUDER JAG PÅ DET. Jag värderar inte eller tänker på att folk vill mig illa. (för det mesta).
    TACK vad rar du är

  18. Lisbet Olofsson

    Svar till Katarina Hammarström (2010-03-26 00:13)
    Tack.
    Ja vi träffs ju nästa vecka.

    Jag väntar på att sorgen ska ta ett yttryck där jag mer LER när jag tänker på minet av honom än att det känns trångt i bröstet. Jag vet att det kommer – glädjen över att ha levt med honom.

  19. Helena Nilsson Springare

    Det är så lätt att fastna i ”negativa” tankar och funderingar. Att vakna mitt i natten och börja tänka på något jobbigt är det värsta som finns. Jag försökte hitta på en strategi som skulle funka för mig. Jag tvingade mig själv att fatta att jag ändå inte kunde göra något.. JUST DÅ!! Så jag fick snällt släppa det jag tänkte på och somna om. Och faktiskt.. med lite mental träning så lyckades det ju till slut! Man får aldrig glömma bort sitt medvetande även om vi fokuserar mycket på kroppen och dess hälsa idag. Tankarna, själen och medvetandet måste också få en daglig dos med omsorg. Kram

  20. margaretha friis

    Jag kan förstå hur det är av egen erfarenhet, och det du förmedlar är helt rätt!!
    Röda tråden…när du kan tänka på honom du älskar med ett leende, då är krisen nästan över! 🙂

  21. Lisbet Olofsson

    Svar till Helena Nilsson Springare (2010-03-26 09:21)
    Du har också kommit till samma slutsats som mig. Skönt att höra att det inte bara är jag som tar till denna metod. Tack för dessa ord.

Lämna ett svar till Lisbet Olofsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.