Behovet JAG

Jag har haft ett litet konstigt udda behov.
Behovet av att vara JAG!
Inte någons!

Inte någons barn.

Inte någons Syster eller Bror.

Inte någons vän.

Inte någons sambo.

Inte någons fru.

JAG ÄR JAG

Jag har ofta runt omkring i världen blivit presenterad som ihophörande med min make. Jag förstår, det är lättare att minnas mig och i vilket sammanhang men..

När jag är den där lilla flickan, sorgsen, eftertänksam och maktlös då vill jag vara någons, någon som bara tar hand om mig en stund och låter mig vara.

Men sedan vill jag bara vara JAG – Lisbet Olofsson.
Det är något viktigt för mig att jag är bara jag.
Många tycker jag är udda, helst när jag diskuterar personligt, nära, öppet utan kanter av sårbarhet. Jag har en annan inställning och blir respekterad för det.

Men jag undrar vad som format mig.

Stark, utbildad och nyfiken mamma tillsammans med en tillåtande, förstående och puschande pappa som alltid trodde på ens egna val. En mix av dessa; arv och miljö.

Jag ser det i syrran och brorsan också men jag känner mig ju mest nära mig själv. Rätt fascinerande. 

Jag står för mina egna handlingar, gör mina egna val och lever mitt liv på eget sätt. Inte genom någon annan!!

Kan vara en bidragande orsak varför jag tacklat att jag blev änka så drastist på ett rätt hyffsat sätt. 

Jag är JAG.

Nästa gång jag ska ut och föreläsa ( i veckan) – under om jag ska presentera mig som den avlidne S. fru!!!????

HANÄBÄST