Jag förstör barn!

Jag har fått veta under en längre tid att jag är helt värdelös med/tillsammans med barn. Det innebär att jag ska inte lämnas ensam med barn för jag förstör dem och att vederbörande inte törs lämna sina för att ens åka på affären. Typ "Barn-psykisk-misshandel". (Detta är på 110% allvar utan skoj)

När jag då har frågat vad det är som inte är bra och vad som kan bli bättre får jag inga riktiga svar utan någon lösrykt fånig förteelse som redan har hänt. Eftersom detta uppenbart irriterade personen ifråga så frågade jag barnen vad de tycker och de ser ut som levande frågetecken och förstår inte vad jag pratar om.
Jag har inte ens fått veta vad jag gör fel. Hur kan man då säga så?

Tänker på detta när brorsbarnen ständigt slänger över sina barn till mig utan att ens ha några betänkligheter om att jag kan förstöra dem. Eller så har de inte upptäckt hur dålig jag är.

ELLER SÅ ÄR JAG INTE SÅ DÅLIG!
och bör genast bygga upp mitt "barnsjälvförtroende" igen.
Jag har ju en hel bunt att träna på.