Bo ensam vs bo med någon

Britta Svärling skrev fredagen den 23 mars om att hon valt att bo ensam.

Citat;
"Många för att inte säga de flesta stör sig på att jag valt att leva själv. Det är så okvinnligt och normbrytande som det kan bli och jag skriver under med stora bokstäver att jag som i artikeln blivit mobbad för det valet."

Jag har funderat väldigt hårt på just detta ämne som ibland kan verka
väldigt infekterat i diskussion med andra. Nu kan jag inte riktigt veta
vad hon menar med att hon valt att leva själv – om det innebär att
hon kan tänka sig ha en relation men leva "själv".

Det är vad jag först tänker eftersom det finns en hel del folk runt mig
som funderar över om jag ska bli sambo, sälja hus och flytta på mig.
Mina val i livet ser lite annorlunda ut än Brittas eftersom jag inte
tänker leva ensam utan nära relation.  Jag känner
att jag inte har behov att bli sammanboende med någon –
inte än i alla fall. Kan ju alltid ändra mig.

Min systerYster säger att jag liknar våran pappa – han var särbo
med sina kvinnor efter att min mamma dog. Han åkte hem
till sitt och grejade, besökte folk och trivdes.