Tanten, vem är hon

 Det ska vara TANT i år. Lyssnade på Matianne Liliequist när hon pratade om sin bok "Tanten, vem är hon? En (t)antologi" igår. Så jag hittade igen när jag bloggade om ämnet för ca ett år sedan.

Gärna en som gör långkok, samlar porslinshundar och hytter med näven åt folk som slänger skräp på gatan.
Det har även kommit flera handböker om konsten att bli en riktig
"Uber-tant" Från Grynet till Supertant borde Elin Eks bok egentligen heta.

Hatt, kappa å vintageklänning, gärna med papiljottlockigt hår – detta har blivit unga kvinnors nya uniform.

Jag gick igenom TV-programmen för att få en överblick över vad jag skulle titta på. Det slår mig mer och mer att vi åter håller på att återuppfinna ”hjulet” igen. Det är ”inne” igen att safta, sylta, torka, laga från grunden, baka både cupecakes (muffins) och supernyttigt surdegsbröd. Allt för att äta produkter med färre tillsatser och ekosmart.

Det verkar ha blivit en ny trend att sy vetekuddar, sticka tjocka grytlappar, virka tvättbara disktrasor, mangla lakan och krusa örngottsband, sy gardiner, dukar, återvinningsväskor och små kaniner att stoppa plastpåsar i. Kvinnor (generalliserar – ja) har återgott till att pyssla ihop de värsta ”dragskydd vid fönsterkarmen”, mosaikpannskydd, tvålrestbehållaren till rattmuffar med bling, motorsladdsvärmare och kulskyddstoppar av diverse matriel.

Det mest ironiska är att det är inte tanterna själva som vill vara tanter, utan just den yngre generationen. Och vi riktiga tanter skrattar oss hela vägen till botoxbehandlimngen.

Sverige 2012 och hos kvinnor i karriären frodas husmorsromantiken. Om jag inte missminer mig så under ”ropen skallar-eran” propagerade man om att;

-baka småkakor var slöseri av kvinnokraft!

Är detta moderna kvinnofällor eller förverkligar vi oss själva om igen?

Nää nu har jag inte tid med er längre utan ska sätta ett surdegsstöp, saffransskorpor..(men heter det en eller ett stöp..)