Fredagsbetraktelse

 Jag sitter med ryggen mot en ätande människa. För varje tugga som tas kan jag förnimma en inre syn av en slö kniv som penetrerar ett hölje.
Motstånd.

 Ljudet när den tunna hinnan på skalet ger med sig och brister; klagande och högljutt av eftergivenhet.
Doften slår emot mig – sluter ögonen en stund, låter näsborrarna utvidgas och drar in en förförisk friskhet med en glimt av solstänkt syrlig ton.

Av ljudet att dömma kan jag se långa sega salivtrådar från tänder och mun 
mot detta njutningsbara, mun som öppnas och attackerar om och om igen.

Tonen får en resonans, ett krispigt ihållade stressigttljud.
Jag har helt förlorat fokus på det jag gjorde och har bestämt mig.
Det är ett äpple men vilken nyans vet jag inte än.