När man blir sjukskriven så tappar den sjukskrivne sista halmstrået, hon är inte arbetsför. Eftersom tiden går blir man mer och mer övertygad om att man är en belastning i sjukskrivningsstatistiken än en människa med anställning.
Sjukdomen gör att hon blir känslig och får ett helt nytt förhållningssätt till omvärlden. Man behöver stöd och bekräftelse för att orka igenom en sjukdomstid.
Här ligger ett stort ansvar på dig som arbetar med personalen på arbetsplatsen – från personalchefen, mellanchefen, arbetsledaren till arbetskamraterna.
Det är viktigt att den sjukskrivne personen känner att hon är den som påverkar och kontrollerar processen. Det får inte bli så att hon känner sig kontrollerad av andra eller blir diskuterad över huvudet på.
Hon får inte bli en ”vara” och andra får inte bli mer intresserad över hennes framtid mer än henne själv.
När man sitter tillsammans med alla berörda parter så kan den ojämlika situationen göra att hon inte kan göra sig själv rättvisa.
Det har visat sig att hon ofta känt sig förödmjukad, kanske förkrossad – och med ännu sämre förutsättningar att genomföra en förändring i sitt liv. Det är helt omedvetna uppfattningar hos alla inblandade om vilka roller man ska ta på sig.
Den sjukskrivne tar på sig en underordnad roll och de andra en dominerande. Då kan hon känna av sin utsatthet, eftersom så mycket mer står på spel för henne än för de andra. Att hon blir tyst i det läget, är inte konstigt. Människor med makt är mer talföra än vad personer med en upplevd känsla av vanmakt är.
Ni hittar mig numera även på HälsoZam och bloggen där.
Senaste kommentarerna