Fett vs Kolhydrater

Kroppens inställning på sparlåga är ett fenomen som alla som försökt banta på vanligt energisparandesätt känner till. Det går bra i början men sedan blir det svårare. De som bantat med Viktväktarna säger också att det är som om kroppen lär sig att den inte ska göra av med övervikt. Nästa gång går det sämre och tredje gången kanske det inte händer något alls.

Detta är ett fysiologiskt förhållande som naturligtvis genererar mycket pengar i form av avgifter som bantarna betalar för att väga sig. Bantarna ger ju efter en tid upp men kommer sedan tillbaka och känner skuld för att det är deras fel att de inte tappar vikt eftersom de förmodligen har för dålig karaktär.

De som förespråkar denna metod med kaloriräknande utgår från att det inte spelar någon roll om det är fett, protein eller kolhydrat man äter – utan det är summan av alla ämnen. Men de har glömt att hormonerna spelar in och kan ändra på den enkla beräkningsmodellen med kalorier in och ut. Istället anses det att man måste acceptera att vara hungrig för att gå ner i vikt. Går man inte ner i vikt så är det motionsspåret som gäller. Detta är det fundamentala på vilka bantningsråden vilar.

Om vi tänker oss en person som står stilla i vikt och som börjar springa; han skulle enligt energi in- och ut teorin alltså inte gå ner i vikt trots att han enligt deras teorier skulle göra av med mer energi än han tar in för att lyckas bibehålla sin vikt.

Protein och fett är ämnen som kroppen är uppbyggda av. Kolhydrater är däremot något som kroppen inte är byggd av. Vi behöver inga kolhydrater alls. Men vi tål ändå till en viss del kolhydrater och kan smälta dem då människan är en slags allätare.

Det diskussionerna handlar om är ifall kroppen har en fördel av att få energirikt fett istället för de kalorisnåla kolhydraterna. Som antyddes tidigare utlöser fett inte insulinutsöndringen. Kolhydrater i form av socker och stärkelse däremot utlöser insulin. Insulin är ett anabolt hormon som gör det möjligt för kroppen att bygga upp fettlager. Dessutom förhindrar det att fett används som bränsle. Tydligen tycker kroppen att då det finns insulin i omlopp skvallrar detta om att det också måste finnas socker i blodet. Finns det socker i blodet bör detta naturligtvis användas i första hand och då lämnas fettlagret kvar. Dessutom anser kroppen att fett bör lagras eftersom det finns energi (socker) i blodet.

I de Nordiska närningsrekommendationerna – hävdas att kolhydrater skulle vara nödvändiga att äta så lände man äter tillräckligt med protein och fett så att kroppen själv kan tillverka glukos den behöver.

Trots detta rekommenderas befolkningen att få i sig 50-60 procent av energi från kolhydrater/stärkelse.

Doktor Annika Dahlqvist är en av de som tagit sig tid att studera vetenskapen ytterligare och förespråkar att man ska äta så lite kolhydrater som möjligt, fler och fler ansluter sig till teorin. Livsmedelsverket i Sverige har till slut gått ut och rekommenderat att diabetiker ska äta mindre kolhydrater.