Kategori: författare, föreläsare, utbildare

Utskälld

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har upptäckt att jag ids inte bli arg längre. Är det en mognadsprocess som tillhör att bli "gammal" eller kan det vara så att jag lärt mig distansera?

En gång förra året blev en person så arg att hon SKREK åt mig och jag blev mest full i skratt. För mig har man då tappat greppet och definitivt helt tappat mitt intresse att lyssna mer.

Vilket gör andra ännu mer arg. Ja det är väldigt sällan människor skriker till mig.

Besvärlig person

Av , , 1 kommentar 3
Jag funderar över en sak. Tänk dig denna konversation.

 

Jag säger: Jag har fått 50 grisar av Ulla-Bengt!
Samtalspartner säger: Du kan aldrig sköta om 50 grisar!
Jag säger: DU ÄR BARA AVUNDSJUK!
Samtalspartner: Ähhh va?

Om jag TROR att samtalspartnern är avundsjuk. Speglar inte det då MIN avundsjuka istället för motpartnern? Det går inte att resonera med mig och jag stänger konversationen bara sådär. Och mitt eget ego lyser igenom.

Ibland kastar man ur sig påståenden som är helt utan grund bara för att slippa förstå andra. När min samtalspartner försöker förklara har jag redan stäng öronen och jag får stämpeln "BESVÄRLIG PERSON".

Tantvarning

Av , , 1 kommentar 2

Det har liksom blivit en TANTVARNING på mig.

När jag häromdagen skrockade och pulsade ut i snön med solrosfrön till fåglarna, koksfett ihopkok med frön och en halvkoksnöt med köpt smet i, fick jag höra det.

Det var absolut inget elakt i det utan mer ett konstaterande. Jag gillar att sköta mina fåglar och till våren får jag sitta på altanen och kasta skorpsmulor till dem.