Tomma tunnor skramlar mest; heter det i ordstävet. Och det ligger en del i detta nu inom den socialdemokratiska rörelsen.
Det var intressant att se den första debatten mellan finansminister Anders Borg och Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson i går kväll.
Det är inte lätt att debattera med finansminister Anders Borg. Han vet liksom vad han talar om. Och när han rynkar pannan och säger att det inte är så stort reformutrymme denna gång, så får man nästan känslan av att han vakar över statens finanser som om det vore hans egen börs.
Magdalena Andersson hade inte så mycket nytt att komma med. I o f sig väntat. Hon hackade förstås på regeringes politik i sann socialdemokratisk anda. Men när hon pressades på vad hon själv vill göra så är förslagen inte lika många som ordsvadan över det hon ansåg att regeringen inte gjort eller gör.
Det är ett intressant fenomen att man liksom kan ligga i regeringes skugga och inte själv säga vad man vill göra utan bara klaga på den sittande regeringen, och ändå få opinionen med sig. Men tids nog kräver även medborgarna svar på vad man vill göra. Och om man då inte direkt levererar konkreta förslag så slår ens egna ord en i ansiktet liksom en riktigt kall och blåsig vintervind.
Jag väntar och ser om det kommer nåt konkret från den nya socialdemokratiska ledningen. eller om det bara är så att ”tomma tunnor skramlar mest”.
Jag tycker mig nämligen höra att det ekar tomt i tunnan.
Senaste kommentarerna