Allt har sin tid. Nu får nån annan ta över!

Under årens lopp har jag haft förmånen att ha många olika intressanta förtroendeuppdrag i samhället. Något jag känner stor ödmjukhet och tacksamhet inför. Ett av dem är inom rättsväsendet. Har tidigare suttit i polisstyrelsen men det jag nu tänker är uppdraget på Hovrätten.

Efter valet 2002 fick jag en av de två platserna som nämndeman i Hovrätten som Kristdemokraterna i länet lyckades förhandla till sig. Att uppdraget skulle vara intressant hade jag på känn men hade ändå underskattat det.

Eftersom jag har svårt att få ihop det tidsmässigt med alla uppdrag så har jag beslutat att säga av mig detta trevliga och intressanta uppdrag. Det blev 18 år som nämndeman i Hovrätten för övre Norrland.

18 år är en lång tid och jag har hunnit avverka 3 Hovrättspresidenter, 14 Hovrättsråd och ett antal andra olika professioner har passerat revy. Varit med om ny byggnad av rättssalarna och ändrade säkerhetsrutiner etc etc.

Många är de mål som jag medverkat i. Både tyngre och lättare juridiskt men också rätt stora mål som Svärdsmålet, Hagamannen etc etc. Och jo jag har också varit med och friat några genom åren i brist på bevis.

Många minnen tränger sig på idag och inte minst när jag hade mitt första mål som skulle föregås av att jag skulle svära domareden. I högtidig process inför Hovrättspresident och Hovrättsråd och ordförande stammade jag fram orden…..Jag lovar att……….

Kommer också ihåg de mål jag lyckades vända majoriteten till att den åsikt jag anförde blev bifallen av majoriteten. Eller den gång då jag hade annan åsikt än majoriteten och sedan fick vi bakläxa av HD som kom till samma slutsats som mig.

Eller alla gånger man suttit o räknat på påföljder utifrån tidigare häktning etc

Eller när vi dömde Hagamannen och rätten gömde sig i polisbilen för att slippa journalisternas frågor och åkte in genom polisens garageinfart, klättrade över fläktaggregat och upp till häktet för att ta oss in i rättsalen. Och sedan åt vi på häktet. Hoppas den enda gång jag äter på häktet. Kom också ihåg hur både Expressen och Aftonbladet ringde mig från morron till kväll ja ända in på natten och ställde frågan om det blir ett långt fängelsestraff för Hagamannen. Hade jag sagt något så hade dom klippt ihop nåt som inte stämde. Så när jag ca kl 2 på natten med hög röst sa att jag inte kommenterar något så inte lönt ni ringer igen. Äntligen insåg man att dom inte kommer få ut nåt av mig. Och sen på morgonen när vi gick syn på universitetsområdet har jag aldrig sett så många kameror på samma ställe. Press från hela världen ville ta bilder av oss i rätten. Dagen efter var vi på första sidan i alla tänkbar media i hela Sverige och i många tidningar utomlands.

Ja många är också de tragiska öden man fått bevittna och döma. Man får verkligen se en del av samhällets baksida, men också stå upp för rättvisan. Det brukar jag tänka när jag åker hem efter ett jobbigt mål att vi kämpar för lag och ordning o rättvisa.

Men allt har sin tid och nu är det alltså slut och idag är det min sista förhandlingsdag. Ett misshandelsmål blir mitt sista som dömande i Hovrätten. Nu lämnar jag över stafettpinnen till Lyckselemannen Calle Franklin.