Varför plötsligt kringgå riksdagen?

Runtom i världen kritiserar vi regeringar som under brinnande kris försöker flytta fram sina markörer och tillförskansa sig mer inflytande. Vi ska undvika att en svensk regering, en minoritetsregering dessutom, går in på samma väg. 

Regeringens blixtsnabba utredning ifall man kan få ökade befogenheter under en period framöver väcker en del frågetecken. Man har visserligen backat tillbaka och tanken är att ett nytt förslag ska komma längre fram. Krisen har till dags dato hanterats genom ett snabbt och välfungerade samarbete mellan styrande och opposition, såväl på riksnivå som mer lokalt. Den lag som presenterades var tänkt att ge regeringen befogenhet att bl.a. förbjuda folksamlingar eller stänga butiker för att minska smittspridning.

Remissinstanserna som fått blott 24 timmar på sig att uttala sig är överlag positiva. Men samtidigt befinner vi oss i en otroligt utmanande situation och konsekvensanalysen gjordes rekordsnabbt. I Sverige är det regeringen som pekar ut riktningen, medan riksdagen bestämmer och i slutändan sitter på makten att stifta lagar. Så ser demokratin ut, och en hastigt framarbetad förändring av det ska man inte ta lätt på. Rykten säger nu att förslaget blir att regeringen ska få rätt att fatta beslut och dagarna därefter får riksdagen chans att godkänna beslutet, komma med förändringar eller förkasta det, vilket naturligtvis vore ett bättre förslag.

Det är ingen tvekan om att politiken snabbt ska kunna fatta nödvändiga beslut, som både kan rädda liv och minska trycket på vårdpersonalen. Men fram till idag har bestämmelser kring exempelvis folksamlingar skötts genom nära samtal och enighet i riksdagen – först var det 500 personer, sen blev det 50. Varför skulle man nu, flera veckor in i krisen, behöva börja kringgå riksdagens beslutsrätt?