Att ledare lämnar sina uppgifter är inget ovanligt i sig. Att partier byter partiledare är inte heller något konstigt. KD har ganska nyss bytt ledare, L har en intern strid om partiledareposten, och nu senast i raden är det Moderaterna som byter ledare.

Så inom allianspartierna är det bara C som verkar ha stabil grund att stå som ledare. Men vi ska komma ihåg att Annie Lööf var ordentligt uträknat för inte så länge sedan och nu är hon närmast höjd till skyarna. Så ledare kommer o går.

Men jag kan inte låta bli att känna med Anna och då talar vi om människan Anna K Batra. Oavsett hur många man har runt om sig så är men ensam på toppen. Det vittnar många ledare om genom tiderna.

När Stockholmsmoderaterna ser att det går tungt i opinionen då ska huvuden rulla.Nån inom M rörelsen har sagt man är inte van att jobba för resultat utan får det serverat. Men att man inte begriper att man tar sådan här strider internt. På detta sätt skadar man partiet och man byter inte ledare ett år före valet.

Tycker Anna var lysande på presskonferensen kanske hennes vassaste o tydligaste tal någonsin. Och hon gjorde rätt när hon talar om självskadebeteende och Otto Littorin sa i morronsoffan: – Dom borde skämmas. Han har rätt man beter sig inte så mot sin ledare.

Vi ska komma ihåg att många av de som höjde sina röster för att byta bort Anna var män. Moderaterna har ingen lång tradition av kvinnliga ledare. Kommer hon att bli den enda en längre tid?

Nu har jag inte möjligheten att välja partiledare i Moderaterna men hade jag fått välja så hade nog min röst fallit på Elisabet Svantesson. Men jag tror inte att M är mogen för en kvinnlig ledare till på länge än. Önskar jag har fel här.

På kammaren kan jag inte låta bli att fundera på två frågor.

Hade männen högljutt skrikigt efter ny ledare som man nu gjort om man ville göra sig av med en manlig ledare?

Har vi inte kommit längre med jämställdheten i vårt land?