Att Folkbladets ledare gör att man får ont i magen och känner sig svimfärdig är ingen nyhet. Men den nu vikarierande debattskribenten Linda Westerlind skriver allt annat än klokt.

Flera dar har hon hävt ur sig saker som man häpnar och verkligen inte förstår hur hon tänker eller om hon överhuvudtaget tänker. För några dagar seden skrev hon och menade att kärnfamiljen ligger i komposten. Gudrun Schyman gjorde samma sak för några år sedan och proklamerade för ”död åt familjen”.

Jo jo denna viktiga del (familjen) som har funnits under så där ett par tusen år kastar man bara inte i komposthögen så där bäste Linda. Tvärtom vill jag i motsats till dej hävda att familjen behövs än mer i ett samhälle där barn aldrig har haft det så bra ekonomiskt men vi har heller inte haft så många barn och unga som mår psykiskt dåligt.

Vart tredje barn i Stockholm är inskriven på BUP. Dessa barn o unga behöver båda sina föräldrar för att känna trygghet och kunna växa upp till en lugn o trygg person. Jag är glad att jag som kristdemokrat tillhör det parti som är familjens röst. Familjens röst istället för samhällets eller systemets röst som man istället väljer att fokusera på inom den röda sidan så i den milda grad att man missar individens behov.

Ska det vara så svårt! Individen behöver små gemenskaper där man bara får vara och känna sig behövd och älskad. Det är just detta som Linda Westerlund vill kasta på komposthögen. Hon lastar alliansen för att vara mossig som håller fast vid att familjen är vikigt och att kärnfamiljen behövs. Jag menar att det är Linda Westerlund som fått allt om bakfoten.